Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar icke skulle kunna utplånas på en
gång, utan först så småningom genom en
förändrad miljö. Framförallt fordrar varje
ny idé en viss förståelse av människan och
kan icke påtvingas henne utifrån.
Människorna som voro i arbete i ”Colonie
Sociétaire” voro uppdelade i tre kategorier.
Det fanns där folk som förutom den goda
viljan och inre övertygelsen beåutto
förmågan att verka praktiskt oeh organisatoriskt
samt åtogo sig varje verksamhetsgren sä
länge de ansågo det som nödvändigt. Men
denna del bildade blott en obetydlig
minoritet. Vidare fanns dar ett antal unga
entusiaster, vilka begeistrat sig för de nya
idéerna, men som aldrig i sitt liv uträttat
något kroppsarbete oeh som föreställt sig
den praktiska verksamheten i den nya
gemenskapen helt annorlunda. De hade hela
tiden berusat sig med vackra ord och låtit sin
fantasi otyglad rasa iväg och såg-o sig nu
med en gång försatta i nödvändigheten att
insätta sina fysiska krafter på hitintills
oanade områden. Kat ur ligt blevo de genom
den plötsligt upptäckta skillnaden mellan
dröm och verklighet hastigt tillnyktrade och
förlorade lätt modet. Men de sämsta
erfarenheterna gjorde man med de vanliga
daglönarna, som överhuvud taget icke hade
någon aning om fourierismens idéer oeh
följaktligen icke kunde finna sig till rätta
i denna nya ordning. Trogen Fouriers
principer lät man dessa arbetare ständigt
byta sysslor, utan att de förstodo nyttan
därmed. För vanliga jordbruksarbetare,
som från sin tidigaste ungdom voro vana vid
sitt arbete och som aldrig lärt känna något
annat i hela sitt liv, måste det faktiskt vara
något fullständigt ofattbart, när de en dag
blevo tillsagda att arbeta i jordbruket, en
annan dag uträtta husligt arbete oeh den
tredje dagen t. o. m. skulle sysselsätta sig
med sång och musik. Då ändamålet med
hela försöket aldrig blev dem riktigt klart,
så måste hela livet i den nya gemenskapen
förefalla dem som groteskt överspänt.
De arbetade därför att de därmed
förtjänade sitt bröd, utan att hysa några djupare
känslor för saken. Så kom hela företaget
att, förutom de materiella otillräckligheter
det kämpade med, sakna inre
samhörighetskänsla. Följden blev ett allt större kaos
ända tills sist allt upplöstes i likgiltighet.
Även ett andra större försök som
företogs 1841—1842 i Citeaux vid Dijon
misslyckades av liknande orsaker, trots att de
materiella villkoren voro bättre än på
Baudet-Dularys gods. Här hade en
engelsman vid namn Arthur Young, en övertygad
anhängare av Fouriers lära, köpt ett stort
gods, 1,300 hektar bördig jord, på vilken
det redan fanns lämpliga byggnader delvis
nyupprättade. Young hade grundat
företaget som kooperativ förening oeh höll sig
tämligen, nära mästarens juridiska oeh
tekniska föreskrifter. Han förbehöll sig ur
för-siktighetssynpunkt ledningen av hela
företaget. Young hade under loppet av 8
månader satsat icke mindre än 800,000 francs
i den nya kolonien, men bristen på lämpliga
deltagare bragte företaget till undergång.
Där upprepade sig’ samma företeelser som
i Condé sur Vosgos. Där saknades redan
från början den inre samhörighet som först
oeh främst ger ett sådant företag
existensmöjligheter. Efter 8 månader var Young
fullständigt, övertygad om lönlösheten och
sålde egendomen med allt därtill hörande
oeh så fann också detta företag sitt slut.
I Spanien hade särskilt i Andalusien
fourierismen trängt in sedan 1836. Sebastian
Abreu, en f. d. republikan, som år 1823
hade röstat för avsättningen av Femando VII
i Cortes, ha do i följd av den segerrika
reaktionen rymt till Frankrike, där han blev
personligen bekant med Fourier. Han
deltog också i det misslyckade experimentet i
Condé sur Vosges, vars fiasko icke kunde
rubba hans starka tro på mästarens lära.
Återvänd till Spanien började han verka för
Fouriers läror och det lyckades honom att
vinna ett stort antal intellektuella för sina
idéer. Men ieke blott intellektuella; i
Andalusien slöto sig ett stort antal
jordbruksarbetare till rörelsen. Till i början av
40-talet av det. förflutna århundradet hade
rörelsen i Andalusien tagit ett sådant omfång
att man höll tiden mogen för att göra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
