Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MEXIKANSKA FOLKETS KAMP FÖR FRIHET OCU ii RÖD
75
betaremassorna kunna ha lika litet
gemensamt med maktkrävama som med
kapitalet.
Under 1927 fortsattes regeringens
förföljelser mot våra kamrater, vilka måste i ett
särskilt upprop rikta uppmärksamheten
därpå till alla länders
arbetareorganisationer och i Mexiko bilda särskilda
hjälporganisationer för de många häktade.
Även 1928 blev ett kampens är för C.
G. T. Bagarna i Monterrey måste gä i strejk
en månad för att ia sina rättvisa lönekrav
beviljade. Likaså gick telefonpersonalen i
huvudstaden (telefonnätet tillhör det
svenska bolaget L. M. Eriksson) den 26 augusti
i strejk som omfattade över 1,000 manliga
och kvinnliga arbetare. Efter 5 dagar
nåddes seger. Bland andra, strider kan även
nämnas den hos det kemiska bolaget Bayer,
där arbetarna måste gå ur Crom för att
kunna få ändringar till stånd i sina
arbetsförhållanden.
Trots de svara förhållanden C. G. T.
arbetar under går organisationen fortfarande
framåt. En del fristående förbund ansluta
sig och många andra stå öppet
sympatiserande till den anarkosyndikalistiska
ståndpunkten. Och att det inte alltid är de
numerärt starkaste organisationerna som
besitta den största slagkraften ha vi sett så
många bevis för, så att vid viktiga
händelser måste man nog fortfarande räkna med
Mexikos syndikalister.
A.RBETABKLA SS ENS STÄLLNING
SVÅR.
Arbetareklassens eländiga läge
förvärrades än mer av den industriella kris landet
1927—28 genomlöpte. Arbetslösheten är
ohygglig och man beräknade i början på
1928 att mer än halvannan miljon voro ur
stånd att försörja sig. Lönerna voro
ge-nomusla, med vissa undantag för olje- oeh
hamnarbetare etc. Levnadskostnaderna voro
mycket höga så att man 1923 för en
daglön av 2 peso ej fick mer än för 75
cen-tavos 10 år tidigare. Och detta var en
”normallön” då liksom en lön på 2 pesos
1923 kunde anses vara vanligast i indu-
striområdena och än lägre i vissa trakter.
Den borgerlign iakttagaren Schmidt har
1924 blott på ett fåtal ställen iakttagit
löner över 2 pesos. Ilur föga en sådan
svältlön räcker till livets nödtorft visas av att
en minister, A. Pani, gjort ingående
undersökningar över arbetarnas
levnadsstandard oeh därvid kommit till det resultatet
att en daglön av minst 2 1/2 pesos var
nödvändig för att skaffa sig ett uselt kyffe,
den sämsta tänkbara föda och enklaste
beklädnad. Yid dessa 2 1/2 pesos skulle
alltså den rena svältgränsen gå och då kan
man med bestämdhet påstå att ett par
miljoner nödgas leva under den.
Till den stor arbetslösheten bidrog
naturligtvis många olika omständigheter, av
vilka ett par äro så pass karakteristiska
för Mexiko att de förtjäna närmare
omnämnas.
Den kampanj president Calles förde mot
den katolska kyrkan besvarades av
påvestolen med att pålägga landet interdikt, d. v.
s. gudstjä.nstförbnd, en åtgärd som
Vatikanen ej vidtagit sedan början på 1000-talet.
Och med kännedom om de lägre
folkklassernas, framför allt kvinnornas, sedan
århundraden insupna religiositet, var
naturligtvis detta ett svårt straff, som
uppeggade stora delar av befolkningen i hat mot
”gudsfiendema”. Detta användes
naturligtvis av prästerskapet och de reaktionära
till att fiska i grumligt vatten. De
kleri-kala proklamerade affärsbojkott, som hade
stor tillslutning och som isynnerhet gick ut
över textilindustrien och föranledde
mass-avskedanden av arbetare. En annan orsak
till arbetslöshetens ökning blev regeringens
ställning till utvandringen. Under lång tid
hade tusentals mexikanska arbetare
vandrat över gränsen till Förenta Staternas
bomullsdistrikt, där det var ont om
arbetskraften under skördetiden. Flertalet vandrade
sedan hem igen med en blygsam besparing
i behåll. Men detta blev nu förbjudet och
de arbetslösa skulle i stället få jord av
regeringen. Men då man tog föga hänsyn till
den gamla gemensamma brukningsformen
och blott försökte skapa individuella små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
