Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndikalistisk taktik.
Av Jof)n Andersson.
ÄRBKTARNAS KAMP MÅSTE VAKA
rörlig och anpasslig. Den bör jämt oeh
ständigt stå i kontakt med det levande
livet, måste vara uttryck för livet självt.
Den får ej stelna i formerna, måste taga
det uttryck, den form, som förhållandena
vid varje särskilt tillfälle nödvändiggör.
Som en följd därav måste
kampmetoderna växla. Olika situationer fordra i många
fall olika kampvapen. Detta måste alltid
uppmärksammas. S. A. C. säger ju även i
sitt taktikuttalande, ’att ”det gives inget
universalmedel, som absolut är
segerbrin-gande i striden, vid vilket som helst
tillfälle, varken den spontant, snabbt
iscensatta strejken eller obstruktion eller sabotage
eller den länge och noggrant planlagda
ar-betsnedläggelsen. Det får bero på de lokala,
industriella, ekonomiska eller andra
förhållandena vid varje speciellt tillfälle, om ett
av dessa medel eller flera i förening skola
tillgripas, oeh det bör tagas under
nog-grannt övervägande, vilket som vid varje
tillfälle är det lämpligaste”.
STREJK.
Strejken bar hittills varit arbetarnas
huvudsakligaste kampvapen. Det har för dem
varit så naturligt att använda detta vapen.
Ha icke arbetsköparna förmåtts att betala
ordentliga löner eller införa andra
förbättringar på arbetsplatserna, har det
legat så nära till hands att nedlägga arbetet
eller med andra ord, förklara strejk.
Strejken har blivit arbetarnas naturliga reaktion
mot olidliga arbetsförhållanden samt d.et
närmast liggande kampvapnet för att
genomföra bättre arbetsvillkor.
S’trejkvapnet har dock i många fall
försämrats. Blivit slött och mindre givande.
Orsaken därtill är, att arbetarna
missbrukat detta vapen i en ganska stor utsträck-
ning. Ha ieke förstått att giva strejken’
den form, som varit nödvändig, att sätta in
densamma mot lämplig punkt och vid
passande tillfälle. De bindande avtalen ha
därvidlag varit till stor nackdel. Avtal, som
måste sägas upp långt i förväg giva
arbetsköparna möjligheter att göra de
förberedelser, som för dem äro nödvändiga. De
kunna då under uppsägningstiden
fullborda leveranserna, åtminstone de brådskande,’
skaffa strejkbrytare, som äro färdiga att
upptaga arbetet, när strejken börjar samt
på annat sätt vidtaga de åtgärder, som för
tillfället äro lämpliga, för att därmed
undergräva strejkens effektivitet oeh
möjligheter. Avtalen lägga även många gånger
hinder i vägen för sympati strider. De
avtals-bundna arbetarna äro ofta förhindrade att
solidariskt genom handling bispringa
kämpande kamrater. Organiseringen efter
facklinjer, varigenom arbetarna isolera sig från
varandra., är även en av orsakerna till
bristande gemensam kamp och solidaritet.
Det organiserade förräderiet är en given
följd av dessa förhållanden. Detta förräderi,
som är den mest osympatiska företeelse
inom den ekonomiska kamprörelsen, har
under gångna tider tillfogat arbetarna stora
bakslag. Låt oss anföra ett belysande
exempel, striden bland stuveriarbetama i
Göteborg för några år sedan.
Stuveriarbetama började strejk.
Arbetsköparna skaffade strejkbrytare, som
övertogo de strejkandes arbete. Dessa
strejkbrytare hade doek varit tämligen isolerade och
hade haft svårt att fullfölja arbetet om inte
andra arbetare hade hjälpt dem under
intimt samarbete. Oeh dessa andra arbetare
voro organiserade. Så till exempel hyvade
kranmaskinisterna, organiserade i
Kommunalarbetareförbundet, gods från fartyget
till kajen vid lossning och från kajen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
