Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Interiör från Bofors.
Rustningsindustrien som
fredsfara.
Av Carl Fredriksson.
SEDAN DE "ALLIE KADE”
MAKTER-na, besegrat centralstaterna i
världskriget- skredo de till awäpning av desamma
för att- kunna för eviga tider förbliva
deras militärpolitiska herrar och bevara sin
hegemoni i Europa. Tyskland, Österrike,
Ungern oeh Bulgarien tilldelades av
segrarna rätten atfc behålla så stora väpnade
styrkor. som behövdes för att kunna
upprätthålla den kapitalistiska ”ordningen” i det
egna landet oeh slå ned revolutionära
resnings försök. Tyskland tilläts således i
nåder att hålla hundra, tusen man, dess
rustningsindustri ställdes under sträng
kontroll och förbjöds att driva okontrollerad
fabrikation av krigsredskap.
Krigsindustrien skulle avväpnas på samma sätt som
armén och flottan.
Denna de allierade segerstaternas
kontroll över den tyska rustningskapitalismen
är naturligtvis obekväm såväl nr
kapitalistisk som ur tysk nationalistisk synpunkt oeh
har resulterat i, att de tyska
kanonfabrikanterna gjort sig till dominerande
intressenter i krigsindustriella företag, som
ligga. utanför de områden, över vilka de
allierade ha fördragsenlig kontrollrätt. Så
påstås det exempelvi3, att det kruppska
kapitalet förvärvat sig kontrollen över de
svenska Bofors verken, vilka under det
kruppska kapitalets inflytande blivit
moderniserade och utvidgade i sådan skala, att
de hålla på att bli ett av de ”tongivande”
på den internationella krigsindustriens
marknad.
Detta förhållande har rest en livlig de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
