Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast av lystnad efter att förbjuda och
påbjuda blir det homosexuella umgänget
bestraffat i nästan alla länder. Mod
samma rätt kunde man förbjuda golvspel bland
männen ...!
På samma satt blir prostitutionen nästan
överallt bestraffad, men ieke för dess
hälsofarlighet, utan av lystnad att bestraffa
varje umgänge, som ieke är äktenskapligt.
På delta sätt hakar sig statens och
kyrkans härskarvilja fast vid könslivet genom
att i möjligaste mån förbjuda det, blott tor
att ständigt hävda sitt herravälde över
undersåten. Staten finner starkt stöd i
talrika intresserade oeh ointresserade
strömningar. Dessa veta ofta icke vad de göra och
lämna sin hjälp av hjärtats enfald.
Hit höra en del vetenskapsmän, vilka
nödvändigt vilja framställa äktenskapet
:som någonting härstammande från
djurriket; andra framställa för oss hoLtentotter,
eldsländare och eskimåer som oskyldiga lam
efter vilka vi måste temperera denna
naturdrift. Andra åter mena att de bibliska
föreskrifterna sprida kännedom om hemlig
medicinsk föreskrift. Alla dessa äro
mindre farliga. Värre är det med en annan
hjälptrupp: rustningsindustrien oeh
fabriksindustrien, vilken behöver kanonmat oeh
rik tillgång till arbetskraft. Dessa
bekymra sig icke om det äktenskapliga, men
de framställa alla skyddsåtgärder som
inledningen till folkets undergång. De
föredraga tio svaga barn framför två sunda. De
förbjuda skyddsmedel. Vid sidan av dem
gå de, som förbjuda kvinnan att avlägsna
sm kropps frukter.
Att på grund av detta förbud
hundratusentals kvinnor, vilka eljes skulle förblivit
fortplantningsdugliga, dö en förtidig och
våldsam död, är dem likgiltigt. Att kvinnan
har rätt till sin egen kropp blir avvisat med
metafysisk-sofistisk logik. Hon måste föda
i smärta, lär oss religionen, som straff för
— syndafallet. Detta är en herremoral,
som till oeh med löper till storms mot
smärtstillande bedövningsmedel.
Hade det varit så, att männen och
kvinnorna omväxlande fött barnen, så hade don
manliga lagstiftningen för länge sedan
legaliserat foster förd rivn ingen.
Till området för kroppslig skadegörelse
av uppsåt eller av våda hör
fosterfördrivningen hemma. Men viljan till
fosterfördrivning är kvinnans egen sak.
Bestraffningen av fosterfördrivning blir därför
felaktigt motiverad med faran för en
misslyckad fördrivning.
Vi se således alla representanter för
dåliga syften slutna i. en koncentrerad krets,
förenade till det enda syftet att reglera
könslivet. Genom mänsklighetens historia
drar äktenskapet i en ständigt förnyad
gestalt- som objekt för våldsherradömet.
Ännu är det långt ifrån dödligt träffat. När
många forskare i den bästa avsikt, sådana
som van de Veide och Lindsey, vill
reformera detsamma, så förbise de, att även de
vilja reformera en naturdrift, som alls icke
b eköver tvångsregl eras.
Endast avskaffandet av varje kyrklig oeh
statlig stämpling av könsumgänget som
äktenskapligt- och utomäkt en sk aplig t kan
befria naturdriften från onaturligt tvång.
Avskaffandet av detta tvång är emellertid
avskaffandet av en del av det
privatkapitalistiska tvånget överhuvudtaget.
En annan grupp av sexualbestraffningar
syftar att framhäva vissa handlingar som
otuktiga för att därigenom förgylla den
äktenskapliga tukten.
Så länge en straffrätt består skola alla
kräva bestraffning av tillfredsställandet av
könsdriften genom våld, genom bedrägeri,
genom missbrukandet av en icke
förhanden-varande eller en outvecklad vilja. Men
varför framställer man dylika handlingar som
sedlighets- eller otuktsbrott? Blott för att
framhäva dem som särskilt straffvärda, då
de kränka de äktenskapliga koncessionerna.
Våld, bedrägeri, missbrukandet av en svag
vilja bestraffas alltid, likgiltigt vilken
fördel eller njutning som eftersträvas.
Inbrottstjuven, som tillägnar sig pengar eller
kläder, begår ingen klädes- eller
penningförseelse, ii tan ett inbrott. Den som våldför
sig på annan begår en fördömmelsevärd
våldsförseelse, icke sedlighetsförseelse.
Våldet, bedrägeriet etc. blir bestraffat, ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
