Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fald utgör socialismens kraft oeh utbredning,
att lämna dem ur räkningen vore absurt,
att ignorera dem är en förbrytelse. Att
inbilla sig, som socialdemokraterna göra, att
i händelse av revolution den
socialdemokratiska diktaturen — d. v. s. en diktatur av
förtroendemännen inom detta parti, skall
vara tillräcklig att bryta alla rörelser, som
inte ingå i det trånga socialdemokratiska
programmet, det är rena rama
barnsligheten. Jag vet väl att gamla och annars
allvarliga män säga detta om sitt parti och
t. o. m. ofta upprepa det, men sådant kan
passa för skolpojkar, som drömma om att
rogera världen fastän de inte veta vad
världen är.
En socialdemokratiens Robespicrre skulle
likaledes ha att räkna med en Marat, en
Danton och en ”enrage” (extérmist) och
ännu mer med den anonyma massan, liksom
Robespierre 1793. Ja ännu mer, ty massan
är icke vad den var för 100 år sedan ...”
(Le Temps Nouveaux. 19 sept. 1896.)
I samma tidning skrev Krapotkin om
framtiden.
ff. .. Dä, vi betrakta socialismen i dess
helhet, konstatera vi därnäst att intet parti
längre kan omfatta den helt och hållet. Att
försöka framhärda i något sådant, som
socialdemokraterna göra, det är förlorad möda
oeh med det förråder man den sak, som
man påstår sig vilja försvara. Man måste
därnäst erkänna — och med glädje — att
den idérörelse som kallas socialism har
överskridit den tidpunkt då man hoppades
kunna samla den inom ramen av ett enda
parti. Inget parti kan längre antaga den
som helhet. Den är redan en flod, som man
inte längre kan dämma in.
Som den mänskliga tankon själv, som
samfundet, antog socialismen en serie
fÖreteel-seformer och nyanser, som motsvara de
tusende nyanserna hos människoanden, de
tusende i dagen trädande tendenserna inom ett
levande samfund, som växer och utvecklar
sig.
Denna mångfaldighet hos
företeelseformerna utgör dess styrka. De tillåta den att
utbreda, sig allmänt, att intränga i alla
folklager — att i lika hög grad gripa storbon-
den och småbrukaren, arbetaren inom
storindustrien och inom städernas småhantverk,
lantarbetaren, den intellektuelle,
författaren, konstnären. Denna mångfaldighet
tillåter dem att alla förena sig i samma
förhoppningar på likhet oeh frihet, vilka skola
bliva förverkligade genom en eller annan
form av socialisering av det sociala
kapitalet, mänsklighetens arvedel, som skall
ställas i allas tjänst.
Alla stora rörelser bära denna karaktär
av allmänomfattning oeh mångfald. Det är
en lycka att socialismen äntligen uppnått
denna fas, att den har överskridit
gronings-perioden som parti, att den har blivit
förallmänligad, att den har trängt in i
samhället. Ett bevis för att den inte mera kan
kvävas ligger häri. Men att försöka
sammanpressa denna oerhörda rörelse inom ett
enda parti, att underordna den ett enda
program; det är fåfäng möda. Man måste
erkänna mångfalden, den är livet självt...”
(10 okt. 1896.)
Ännu mycket vore värt att framhålla ur
Krapotkins dåtida utförliga skildring, som
framkallats av de löjliga pretentionerna hos
de socialdemokratiska partierna på att vara
de enda berättigade förespråkarna för den
sociala rörelsen. Vem kan våga tala i namn
av de otaliga intressen, vilka i varje land i
olika grad influera varandra, vem kan våga
ge besked om alla. Yi se ungefär fem stora
rörelsegrupper — de socialdemokratiska,
vilka företräda dc romerska, katolska,
jakobinska traditionerna om de centraliserade
staterna — de anarkistiska, som äro
kommunistiska och innesluta, i sig en individualistisk
riktning — den oerhörda
fackföreningsrörelsen — den stora kooperativa rörelsen —
bonderörelsen — oeh allehanda antistatliga
rörelser mot milit-arism och överhet. Sedan
kommunalistiska rörelser från de spanska
oeh franska rörelserna 1870—73 till den
engelska mnnirdpalsocialismen. Därtill
rörelser inom de bästa elementen inom
bourgeoi-sin själv, filantropiska rörelser, rörelser för
manuellt arbete, ”tillbaka till
torvan”-rörel-ser, rörelser inom litteraturen, konsten och
vetenskapen. Likaså kvinnans frigörelse,
etiska rörelser o. s. v. Till sist individuella och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
