Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kollektiva jäsningar i alla, former. Och allt
detta, som har återgivits efter Krapotkin,
skulle reduceras till valstrider och
lagfuskverk efter socialdemokratiskt sinne!
.. När man hör dessa absurditeter sägas
och predikas kan man nästan förtvivla på
människonaturen, som aldrig tycks vilja
befria sig från idéen om räddare oeh påvar,
vilka upptäcka sanningen genom högre
intuition oeh utföra under! ...”
Vad Krapotkin här anför mot socialde^
mokratin — omöjligheten att fÖrä
socialismen, som växt ifrån partilindorna, i
ledband — gäller logiskt talat oekså för varje
annan riktning. Hur lämpliga han än såg
sina personliga förslag att i hög grad
främja uppkomsten och uppammandet av ett
fritt samhälle, så visste han dock, att för
detta fordras människor, som förstode det
oeh ville det, och att alla dessa människor,
uppdelade på alla de förut nämnda större
eller smärre grupperna oeh ofta absorberade
av andra intressen, endast så småningom
kunde föras samman. För honom var det
tillräckligt, att den växande erfarenheten
allt tydligare framvisade det förfelade i de
auktoritativa metoderna oeh det
ändamålsenliga i det frivilliga sam arbetet. Sedan
skulle inom den frivilliga föreningsrörelsen
hans uppfattning, att kommunismen var
den mest förutseende, åter visa sig riktig.
Sålunda arbetar den sanne anarkisten på det
så småningom skeende utbredandet av de
idéer, som motsvara hans bästa personliga
uppfattning, medan en doktrinär vill
stoppa in mänskligheten i ett färdigt system,
något som aldrig kan lyckas för honom, även
om han kallar sig anarkist aldrig så många
gånger.
I dag äro de socialistiska riktningarna
mycket talrikare än 1896.
Socialdemokratiens vänstergrenar äro förtorkade, men dess
högergrenar befinna sig i alla stadier av
förruttnelse, ända till Briand och Milleran d,
oeh ha för länge sedan vad variation och
intensitet beträffa lämnat de hos vissa
ostsorter bekanta upplösningsprocesserna
bakom sig. Kommunismen utvecklar sig åt
båda hållen, både mot förtorkning och för
ruttnelse. Också mellan de stora fackför-
eningarna och syndikaten finns en
oöverskådlig rad av grader. Den ur auktoritet
oeh patriotism uppväxta fascismen smittar
många besläktade intressesfärer, andra
influeras av kommersialismen, statlig och
borgerlig mondism. Också anarkisterna äro i
olika avseenden söndrade, oeh de mycket
talrika grupperingarna av vo lon t ära
(frivilliga) svänga fram och tillbaka mellan
auktoritets kult och yttringar av frihetsälskan.
Ett överflöd av riktningar, vilka f. n.
tyckas mig ha en förtvivlad medelmåttighet oeh
brist på energi gemensamt. Men
riktningarnas mångfald och överflöd kommer
åtminstone var och en att inse den för tänkande
människor allt större omöjligheten av
enhetliga lösningar, vare sig nu eller då en
revolution plötsligen skulle möjliggöra
snabbare utveckling.
Det verkliga målet är ett fritt liv, d. v. s.
en fri social verksamhet för en och var, och
detta mål kan inte uppnås av en
auktoritativ riktning. Här går alltså gränslinjen
mellan utlöpam a från det mörkaste förflutna,
som ingen frihet kände, oeh den ljusa
framtidens förelöpare, som ej vilja, kännas vid
någon auktoritet. Först när dessa
sistnämnda en gång mötas, kommer det att visa sig
under vilka betingelser den verkliga kampen
skall föras, d. v. s. om ett samarbete ar
möjligt under nuvarande förhållanden eller om
blott den obevekliga kampen mot
oliktänkande socialister, soin socialdemokrater oeh
kommunister betrakta som självklar, är
förhanden. I det sista fallet skulle ett dylikt
oso e i al t samhälle stå långt under det
kapitalistiska samhället, emedan det på samma
vis skulle undanhålla oliktänkande
socialister produktionsmedlen och personlig frihet
och därtill foga det avskyvärda förrådande
av socialismen, som socialismen å la
Ryssland ständigt talar om. Man ’måste komma
till ett dylikt klarläggande eller också
kommer det att inträda en fÖrsumpning inom
alla riktningar, något som vore uteslutande
till fördel för kapitalismen, som sk ull t;
utnyttja dessa dystra tider till att befästa sin
makt.
Bredvid gränslinjen mellan dem, som hålla
fast vid auktoritet oeh dem, som sträva ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
