Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter frihet, finns den bredare gränsen
mellan de människor, som leva ett liv i
slentrian med ett minimum av personlig
verksamhet och de människor, som glatt ge sig
hän och äro fyllda av offermod för sin goda
sak. Förr var det sistnämnda det- självklara
för socialisterna, och kanske uppnåddes
redan då den yttersta gränsen av de härtill
verkligt dugliga. Inom riktningar, som
sålunda nästari- uppnått sitt mål, är det
oundvikligt, men för ett stridande parti
betyder det för tidigt åldrande och sjukligt
förtorkande. Just f. n., då de problem, som
möta folken, hopas och skärpas, ha dc gent
emot sig en i andligt hänseende allt-
orörligare socialism, en genom sina
jättedimensioner omobiliserbar
fackföreningsverksam-het, en kommunism, som slaviskt
underordnar sig ett avlägset lands intressen, och en
än mindre kraftig, beklagansvärt isolerad
oeh mångfaldigt splittrad syndikalism och
anarkism. Internationalismen är
fullständigt förgäten. Alla jordens socialister ha
dessa elva år inte gjort något väsentligt för
att hindra nationalismens följder eller
försona folken. Det kan inte nog framhävas
att sex av de största Europeiska länderna,
i MacDonald, Briand, Mussolini, Herman
Muller, Stalin oeh Pilsudski, vilka äro män
av första rangens erfarenhet och av alla
grader av de för den auktoritativa
socialismen egendomliga utvecklingsformerna,
besitta ledande män pa främsta plats, utan att
någon som helst handling av dessa män
skulle kunna giva folken det ringaste hopp,
och utan att de många miljonerna
socialistiskt organiserade oeh väljare uppri)ras det
minsta däröver. Man skulle nästen kunna
tro, att den europeiska mänskligheten,
bortsett från några få delar av enstaka länder,
redan ha lämnat sitt intresse för
socialismen bakom sig, oeh bara lät allting gå som
det ville, emedan do känna, att allt dock förr
eller senare kommer i styrande händer och
blir ordnat för dem av överhet, liksom de
arbetslösas hungerpfennig o. s. v.
Med allt detta förflackas och
förflyktigas till sist det sista ideella innehållet i den
auktoritativa socialismen, vars praktiska
former övergå i byråkratism oeh fiskalvä-
sende. Så kommer då vägen att vara fri för
skapande, intelligent, frivillig verksamhet,
och inom dennas vida omkrets skola
äntligen anarkister och från syndikalismen
utgående produktivgrupper, vid sidan av
många andra, fritt få visa vad de kunna. Detta
är det enda hoppet, och dess förverkligande
skulle väsentligt kunna påskyndas genom en
solidaritetspakt av alla fria gent emot alla
auktoritativa, och man kunde t. o. m. sluta
en neut-ralitctspakt (ömsesidig
icke-inbland-ning) med den auktoritativa och i det
förflutna fastare förankrade delen av
mänskligheten. som visserligen är mer svårlärd,
men såsom offer för sin omgivning i hög
grad personligen oskyldig, den, vid vars sida
vi alla ha vuxit upp, och som om den ej vore
upphetsad, skulle vara lämpligast för
normalt socialt samarbete. På annat vis kan
det knappast ske, ty även revolutioner
kunna blott, även mod uppbjudande av sina
yttersta krafter, påskynda en
förhanden-varande utveckling men inte åstadkomma
underbara förvandlingar; vattnet ovanför
oeh nedanför ett vattenfall är ju
detsamma, oeh om inte exploaterandet av
detsamma är omsorgsfullt förberett, går
vattenfallets revolutionerande betydelse förlorad.
Man har alltså, ständigt och aldrig nog
tidigt, mer än nog göra att skaffa
handlings-behov för de krafter, som en revolution en
gång skall frigöra. Annars ordnar sig snart
allting åter i tomma formler, och ett sådant
inordnande följes snart av underoi’dnandet
av valda utskott o. s. v. och början till ett
nytt herravälde, en ny routine, en ny
likgiltighet hos de behärskade, som endast
känna, att de måste lyda.
Vill man alltså på nytt lyfta varje slag
av socialism till en andlig höjd och väcka
ny socialistisk vilja hos dess anhängare, så
måste man i största möjliga mån söka
beröring med de fria elementen och fullständigt
skilja sig från all slugs auktoritet, med
undantag för neutral ite ts pakter, där sådana
äro möjliga. Endast på så sätt kan
kommando revolutioners krafter göras fruktbara.
En riktnings envälde, den må kalla sig vad
den vill, blir alltid en diktatur, en psykisk
eller moralisk, eftersom det enda verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
