Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Besättandet av fabrikerna i
Italien 1920.
Av Cuigi Fabbri.
EN AV DE MEST BETYDANDE
FA-sema i den revolutionära
arbetarrörelsen, som förtjänar att bli framdragen ur
glömskan, är besättandet av fabrikerna
inom den italienska metallindustrien 1920.
Detta besättande av fabrikerna ger oss en
god uppfattning om den revolutionära
taktiken oeh strategien, som man måste räkna
med. i framtiden.
Då ledarna för det reformistiska
metallarbetarförbundet under påtryckning av den
arbetande befolkningen, som annars skulle
ha skjutit ledarna åt sidan oeh som redan
börjat handla på eget bevåg här och där —
hade beslutat sig för att giva tecken till
besättandet av fabrikerna, befann jag mig i
Milano som gäst hos kamrat Malatesta i
Umanita Novas redaktion (den
anarkistiska dagliga tidning, som då för tiden kom
ut i Lombardiets huvudstad.) Proletariatet
hade kanske aldrig förut lagt en sådan
hänförelse i dagen. De förhoppningar som de
väckte voro sa stora., att vi alla kände oss
nära möjligheten av en seger.
När jag i dag med lugnt sinne åter låter
alla dessa händelser dra förbi, kan jag inte
befria mig från den tanken, att det lämp-
uormaltillståndet inom det mänskliga livet,
just är mångfalden, som alltid kommer att
höja sig över även den mest ideella enhet.
Jag vet, att man inom den friaste
kommunismen, tror sig ha funnit en enhet, som
möjliggör ett fritt spel av mångfald, och att
man därigenom skall ha kommit nära det
verkligt fria livet. I vilken grad detta är
riktigt och möjligt, får framtida rön visa;
i varje fall tyder ingenting på att en
sådan fulländning med ett enda språng skulle
kunna nås och tillämpas på alla, oeh att dess
ekonomiska grundlagar, överflöd och fulla-
liga ögonblicket för en revolution i Italien
hade försummats två eller tre månader
tidigare. Kulmen för arbetarklassens
högsta maktomfattning och de besittande
klassernas största svaghet nåddes i juni, då
det i Ancona kom till strider mellan
militärer och civila, som gjorde att regeringen
Giolitti kände sig tvungen att inställa
avsändandet av trupper till Albanien oeh
avstå från sina imperialistiska strävanden,
som de utsträckt till landet på andra sidan
Adriatiska havet. Då var bourgoisin
ån-gestfull och färdig att lämna t. o. m.
monarkien i sticket och det var huvudfelet hos
det socialistiska partiet och dess
revolutionära ledare, som f. n. äro kommunister, att
de förklarade sig mot revolutionärt
handlande och att de gåvo efter för det
dogmatiska begäret hos den reformistiska
fraktionen, som var mest benägen att i händelse
av en segerrik revolution gripa makten.
Detta föreföll i själva verket mycket
troligt, men de blinda anhängarna av
”proletariatets diktatur eller ingenting” förstodo
icke, att efter genombrottet av det första
hindret av borgerlig oeh monarkistisk
författning, skulle revolutionen ha fortsatt
ste arbetsglädje i. nämnvärd grad kunna
improviseras. Låt oss alltså inte krypa bakom
omåttligt överdrivna förhoppningar av detta
slag, utan låt oss se vår bedrövliga tids
svåra problem rätt i ögonenendast genom
vidsynthet, sammanfattande av alla fria
krafter och intelligent förberedande av
framtiden, förenat med utelämnandet av alla
besvärande gamla ballaster oeh skräp hos
våra rörelser, kunna vi hoppas att röra oss
framåt längs den verkliga utvecklingslinjen
mot friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
