Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen av fabriken till sina arbetare. En
del av tjänstemännen oeh de tekniska
ledarna gjorde gemensam sak med arbetarna oeh
blevo på sin post. Många föredrogo doek
att följa arbetsgivarna eller blevo
bortjagade emedan de dessutom voro delägare
eller voro materiellt intresserade i företaget.
Inom alla fabriker vidtogos åtgärder for
att uppehålla produktionen oavhängigt av
arbetsgivarna. Fabriksråd bildades där
förut inga funnos och de övertogo den
tekniska ledningen av företaget. De
dugligaste arbetarna ntförde de frånvarande
tjänstemännens arbete. Arbetets hela maskineri
sattes åter i gång. På samma gång
organiserade man försvaret av dc besatta
fabrikerna mot de sannolika angreppen från
myndigheterna. Arbetarna beväpnade sig;
fabrikerna försågos med vapen och
ammunition, som redan förut hållits i beredskap
av de revolutionära grupperna.
Anskaffning av ytterligare vapen ombesörjdes oeh
några fabriker tillverkade t. o. m. vapen.
Inom några få dagar förvandlades
fabrikerna till större och mindre fästningar, där
en del av arbetarna skötte sitt arbete
medan andra åtogo sig försvaret; detta nät av
fÖrsvarsplatser sattes genom
alarmsignaler o. s. v. i enhetlig förbindelse med
varandra. Under natten var vaksamheten
mycket intensivare och förstärktes genom
utomstående arbetslösa och revolutionära
element.
I de större städerna började man oekså
redan att göra förbindelserna mellan de
enskilda fabrikerna säkrare: detta var dock
tämligen svart och ännu svårare var
förbindelserna mellan fabrikerna i avsides
liggande landsdelar, vilka säkerställdes av
den framstegsvänliga pressen och av
ku-rirer. Man försökte t. o. m. att
återupptaga utbytet och försäljandet av produkter
och att genomföra anskaffandet av
råmateriel, något som doek lyckades endast på
nagra få platser och i begränsad skala,
ehuru dock järnvägarna och
transportarbetarna erbjödo sin hjälp, ty talrika kunder
annulerade sina beställningar och talrika
leverantörer avbröto sina förbindelser med
de besatta fabrikerna. Man såg att här var
den svaga punkten, som förhindrade
fortsättningen inom ett givet moment av
rörelsen, om denna rörelse förbleve
begränsad endast till metallindustrien.
Ytterlighetsmännen inom proletariatet,
särskilt anarkisterna i sin dagliga tidning
Umanito Nova och genom personlig
propaganda, som de dagligen utövade i
fabrikerna (vår kamrat Malatesta var därvid
outtröttlig) och den klassorganisation, som de
tillhörde, särskilt Italiens Syndikalistiska
Union, utbredde genast idén om
utvidgandet av rörelsen till alla andra industrier oeh
företag oeh ville understödja aktionen
genom demonstrationer oeh genom
generalstrejk i de fabriker, där ett besättande var
omöjligt eller otillräckligt. Detta skedde
med det dubbla syftet att betvinga
bojkotten från kapitalisterna inom
metallindustrien och att utsträcka rörelsen ända till
besättandet av samtliga industriella företag
och jordegendomar, varigenom den skulle
erhålla en anti-monarkistisk, anti-statlig
och anti-kapitalistisk karaktär.
I cletta sammanhang erinrar jag mig
oekså en betydande artikel av Errico Malatesta
som framhöll alla dessa nödvändigheter och
visade, att om man i detta ögonblick
vågade göra revolution genom utvidgandet av
fabrikernas besättande, så skulle här givas
ett tillfälle att genomföra en revolution på
oblodigast möjliga vis. Om man däremot
lät tillfallet gå sig ur händer oeh allt
slutade med att ägarna återvände till
metall-industrifabrikerna, så skulle saken inte
förbli därvid utan man skulle drabbas av ett
svårt bakslag. Malatesta återupprepade
ännu en gång vad han hade sagt vid sin
återkomst till Jtalien åtta månader tidigare:
’7Om vi inte göra den italienska bourgoisins
nederlag fullständigt, då komma vi att få
betala • med blodstårar den åhgest, som vi
nu bereda de besuttna klasserna.”
Jag citerar Malatestas åsikt, ty han har
uttalat den klarast och bäst; den åsikten
hyllades dock av alla anarkister oeh alla
som voro eniga med dem. Jag har redan
sagt, att det bästa ögonblicket för en
revolution redan var försuttet, ieke dess mindre
var doek situationen alltjämt gunstig. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
