Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len om överlämnandet av fabrikerna var ett
verkligt klass-självmord.
En intressant sida av denna rörelse var
arbetarnas hållning inom fabrikerna, vars
drift uppehölls fri från varje uppsikt och
tvång från ägarens sida. Den noggranna
kännedomen om dess resultat felas mig, ty
den tyvärr alltför fort överhundtagande
reaktionen förhindrade mig att insamla
underrättelser därom och att företaga studier.
Det vore erforderligt att alla som deltagit
i denna rörelse berättade vad var och en
av dem såg i den fabrik, där han arbetade,
istället för att inskränka sig till att
framlägga dess allmänna drag i kritik oeh
möt-kritik. Jag vet att här oeh var visade sig
tecken till oordning, virrvarr, skador och
tröghet, något som oundvikligt uppträder i
varje period av sociala kriser; tecknen pä
frivillig ordning, moralisk disciplin och
förutseende oeh på kärlek till produktiv
verksamhet voro mycket; talrikare och mera
imponerande. Inom några fabriker hade
produktionen ökats under den fria regimen,
oeh några ägare medgåvo att de vid sin
återkomst inte funnit några skador utan
snarare tvärtom. Alla erinra sig — och
detta som skedde liknar on symbol — att
skrovet till ett av arbetarna just avslutat
fartyg i Livorno besattes av arbetarna vid
Arsenalen, gick av stapeln med röda fanor
oeh under proletariatets sång och blev döpt
för ett nytt ändamål av hustrun till en firad
musiker, M, Mascagni.
Jag återtar ännu en gång att det var ett
stort misstag, att man inte utvidgade
besättandet av fabrikerna, och företagen,
särskilt besättandet av egendomarna. Blott på
enstaka ställen lade man beslag på godsen,
och därvid visado det sig, att denna sak
gick lättare och fortare framåt än inom
industriella områden. En överreformistisk
oeh socialistisk deputerad sade senare till
mig angående denna punkt, att en sådan
rörelse bland lantarbetarna skulle ha varit
utslagsgivande, ty dessa hade endast behövt
att vägra att lämna ifrån sig sina
produkter. Kapitalismen skulle inte ha haft
något medel att fråntaga lantarbetarna deras
makt oeh att göra egendomarna improduk-
tiva medelst bojkott, ty på landet var allt
inställt på lång sikt, och under tiden hade
kommunerna i hopp om seger sammanbragt
de nödvändigaste produkterna genom att
samarbeta. Jag får dock inte uppehålla mig
vid att tala om vad som skulle kunnat ske,
ty det skulle föra alltför långt.
Ett faktum är doek, att denna rörelse,
som utbröt mera tack vare proletariatets
självständiga framstöt än tack vare dess
ledare, var på rätt väg, och att den just av
dessa ledare braktes till stillestånd och
ned-slogs, och det just vid den tiden, då den
borde gått framåt. Det var en olycka, som
dock var oundviklig. Ledarna voro
re-formister, som inte ville någon revolution
och som ryggade tillbaka för följderna av
denna så storslaget började revolution. Den
reformistiska inställningen stod
oförstående inför stundens uppgifter. Den såg
ingenting annat än lidande, profeterade
massakrer från militärens sida, sade att man
skulle bli uthungrade av andra länder
o. s. v. Allt detta var säkerligen möjligt
men mycket mindre förskräckligt än
bour-goisins utfall mot det besegrade
proletariatet. Detta nederlag medförde lidanden,
som överstego alla svartmålande
förutsägelser för en betvingad revolution, som
visserligen kanske skulle ha kostat mera blod
men räddat framtiden. Det är tillräckligt
att påminna sig Paris-Kommunen, som
trots sitt nederlag och massakrer i maj
1871. räddade Frankrike från den
monarkistiska reaktionen och lät proletariatet få
så mycket andrum, att det efter några år
åter kunde upptaga kampen.
Anarkisterna, de revolutionära
syndikalisterna och en del av kommunisterna hade
gentemot den reformistiska faran den
avsikten att under besättandet av fabrikerna
fasttaga vissa ledare för den reformistiska
fackföreningen och på så vis fråntaga dem
varje möjlighet att vidare utöva sitt
skadliga inflytande. Det onda kom dock inte
bara från dem, och om det bara rört sig om
dem, så hade proletariatet lätt kunnat
segra. Slutligen hava dessa människor inte
gjort något annat än det de alltid säga och
predika. En större räkenskapsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
