Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha ledarna för det socialistiska partiet,
vilka då ha do en revolutionär oeh
bolsjevis-tisk tendens oeh stodo högt i gunst hos
massan. Detta parti var det som ingenting
vågade och som höll sina då talrika anhängare
i overksamhet och villigt fann sig i alla
reformistiska beslut, som utgingo från
fack-organisationen. Det fel soiii massan begått
låg däri, att de inte räknade med ;itt från
de soeia listi ska ledarna skulle utgå beslut,
som voro stick i stäv med hela deras andliga
inställning, deras känslor och deras väsen.
Vid ett utslagsgivande sammanträde i
Milano föreslogo de reformistiska
fackföreningsledarna att socialisternas ledare
{kommunisterna) skulle inlaga deras plats
oeh själva giva tecknet, att övertaga
ansvaret och föra rörelsen vidare i
Överensstämmelse med deras fasta revolutionära
tal. Men ledarna för det socialistiska
partiet (numera nästan alla ledare för
kommunisterna) vägrade och överläto åt
refor-mistema att handla efter behag, i det de
nöjde sig med billiga protester och liksom
Pil a tus tvåd de sina händer.
Det reformistiska fackförbundet trodde
sig komma framåt genom förhandlingar
med Giolitti. och genom att uppge
besättandet av fabrikerna i utbyte mot löften att
ingen förföljelse skulle tillgripas, varken
på politiskt, rättsligt eller ekonomiskt
område och trodde sig kunna, nå något genom
ett löfte om en lag om industriell demokrati.
Så gavs befallning att fabrikerna skulle
givas tiahaka till ägarna och att man skulle
vända tillbaka till arbetet alldeles som om
ingenting hade skett. Proletariatet blev bok-
stavligen överrumplat. Minoriteter av
anarkister och syndikalister sökte här och var
sätta sig till motstånd oeh att galvanisera
rörelsen, som dock redan erhållit
dödsstöten. Förgäves! Det återestod dem
ingenting annat än den sorgliga tillfredsställelsen
att stämpla de ”dåliga herdarna” för
socialdemokratin och fackföreningarna som
förrädare, och de hade på sin höjd
medvetandet- om att icke ha gjort sig medskyldiga, till
detta, oeh att påtaga sig försvaret av det
politiska offer, som dag för dag blev allt
större trots alla Giolittis lögnaktiga löften.
l)en blodtörstiga reaktionen vidtog
nästan omedelbart därefter. Ungefär en månad
senare blevo, med anledning av en blodig
sammanstötning mellan polis och
demonstranter i Bologna, där massan framför
fängelserna fordrade frigivandet av de
politiska offren, Malatesta, Borghi och andra
kamrater i Milano häktade. Kort därpå
blevo andra redaktörer i Umanita Nova och
flera funktionärer inom Italiens
Syndikalistiska Union häktade. Fascismen blev
aggressivare i olika delar av Italien, och i
november, endast tre månader efter
uppgivandet av fabrikerna, blev det
socialistiska partiet och den reformistiska fa
ekorganisationen, som man dittills lämnat
obeskuren, angripna med vapen i hand direkt pa
gatan oeh till på köpet också på olagligt
vis med hjälp av polisen i Bologna, där
fascismen firade sin största seger, vilken
blev utgångspunkten för dess
oemotståndliga marsch mot makten, som den i oktober
1922 slutgiltligen uppnådde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
