Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skon hart taga större hänsyn till
arbetarintressen oeh t. o. m. gå i borgen för
arbetarrörelsens rörelsefrihet. Detta senare
inträffar doek endast politiskt. T
samhälleligt avseende äro arbetarna i dag hårdare
fjättrade än före statsomvälvningen. Det
statliga skiljedomsväsendet lamslår
fack-föreningskampen till fördel för staten oeh
de kapitalistiska företagania. Därtill
kommer, att de nya politiska förhållandena
genom demokratien förbundit arbetarledarna
med det borgerliga ledarskapet oeh ställa
fackföreningarna direkt i statens tjänst.
Ett faktum är i alla fall, att inom
republiken har arbetarna inte ett uns mera
kampfrihet för fackföreningarna än förut,
snarare mindre. Ett faktum är också att
arbetarklassens ekonomiska läge är sämre än
före kriget. Det har ingenting att göra
med Tysklands ekonomiska svårigheter, ty
de besuttna klasserna leva i dag mera
slösaktigt än någonsin förr. Det är uteslutande,
följden av den större ekonomiska makt över
arbetarna, som republiken garanterar
arbetsköparna.
Lägga då syndikalistema ingen vikt vid
politisk frihet?
Krigsguden sätter värld/m i brand.
Yid syndika listernas principiella
inställning till staten, är det självförståeligt att
de i den ständiga kampen om undan
rödjandet- av staten söka lossa på dess lagar och
tvångsåtgärder. Detta kan emellertid inte
ske i de laggivande samhällena, ty om de
övergå den gräns, som är tjänlig för
statens upprätthållande, så resa de sig mot
staten. Bliva doek, tack vare en tillfällig
majoritet, sådana lagar beslutade, så gå de
säkert inte att genomföra. Då framträder
don kalla diktaturen, som är en
överdemokrati, i gestalten av maskingevär oeh visar
arbetarna vad som i verkligheten menas
med statsuppchållande parlamentarism.
Arbetarna kunna inte i parlamentet tala sig till
nyttiga lagändringar; de måste till tvinga
sig dem genom ekonomiska aktioner och
likaledes kämpa ekonomiskt för deras vidare
förbättring. Staten oeh kapitalel äro inte
sårbara inom parlamentet, men de bliva det
genom massans vägran att utlora arbete!
Motsätta sig syndikalistema. då oekså
följaktligen användningen av en
sociallagstiftning för arbetarna?
AU vända sig bort från det, som den
sociala lagstiftningen bjuder arbetarna vore,
frän statsmotståndarnas sida, icke blott i
hög grad inkonsekvent utan också cn
straffvärd dumhet. Följaktligen måste arbetarna,
så länge de befinna sig under statstvång,
söka frånrycka staten allt vad de kunna nå.
De måsto t. o. m. ständigt och till det
omöjliga stegra sina fordringar på kapitalet
oeh staten. De sociala tiggarlagarna verka
statsuppehållande endast på den grund, att
arbetarna ieke driva dem längre genom
ekonomiska aktioner, emedan de icke använda
dem i fullaste mått. Om alla
arbctar&kydds-åtgärder oeh alla arbetarlagar blevo strikt
genomförda, då skulle hela det sociala
juri-steriet oeh hela det sociala kvacksalveriet
gå åt häcklefjäll. Om arbetarna drevo
den sociala lagstiftningen över den
stats-uppehållande gränsen, då föll den krassa
utsugningens republikanska hölje och
kapitalet och staten måste giva sig sådana de
äro.
Hur tänka sig syndikalistema en
förvaltnings- och samhällsordning utan stat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
