Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vår korta framställning av det. sätt
varpå Marx förklarat ursprunget till den
absoluta räntan, ha vi påpekat hans sätt att
till bevisade fakta förvandla det som en
stund förut blott var hypoteser:
möjligheten för jordbruksprodukterna att på
marknaden realisera en ”överskottsprofit” — en
hypotes som Marx påstår bevisad med hjälp
av en andra hypotes: likheten i exploatering
av arbetet i jordbruket och inom dc mest
utvecklade industrierna. Detta förfarande
bildar ett annat karakteristiskt drag för
Marx’ dialektiska metod. I det han. först
utesluter allt som icke passar in i hans egen
allmänna teori, börjar han tillämpa denna
sista: han stöder sig på verkligt,
konstaterade och allvarligt undersökta samhälleliga
fakta, men förutsätter från början vissa
inskränkningar, utvecklar sedan sin tes och
drar slutsatsen — glömsk av de
restriktioner han gjort från början att hans
formler äro definitiva och representera en
allmän och verklig tendens.
Det är precis denna metod Marx
använder sig av i studiet av jordräntan, liksom
förresten ofta i sina verk.
Hela hans teori om arbetsvärdet är i
grunden byggd på ett enkelt ”antagande”,
tämligen snart taget för verklighet. Men
den marxistiska teorien om jordräntan är
dock egenartad i att lämna detaljer om
huru mycket godtycke hans dialektiska
metod kan innehålla.
För att nu återkomma till den absoluta
jordräntan, vilket orimligt antagande är det
inte att först uppkommer ett visst
”mer-värdesbelopp” inom alla grenar av den
samhälleliga produktionen — däri
inbegripet jordbruket —, att sedan ett visst
”pro-fitbelopp”, grundat på mervärdets allmänna
storlek, skapas inom vissa ensamma
grenar av industrien och att slutligen denna
profit blir gällande även för jordbruket.
Man måste väl instämma med oss att detta
hopande av antaganden är föga
vetenskapligt!
I det som rör differentialräntan är det
samma metod. Än ”antager” Marx att
”omständigheterna förbli oföränderliga”, vid en
tidpunkt då detta absolut ej kan vara fal-
let;23 än ”antager” han på god tro att
jordräntan uppsuger över-profiten — icke mer
och icke mindre, d. v. s. räntan blir till
intet om det ej finnes någon över-profit. Man
blir förvånad då man kan några sidor längre
bort konstatera att Marx behandlar
slutsatser dragna med tillhjälp av sådana
antagande, såsom ”lagar”.29
Kapitel XL och XLI i Kapitalet,
behandlande den andra formen av
differentialräntan, äro mycket lärorika ur denna-
synpunkt.
Än en gång, förstå oss rätt! I princip
är varje ”antagande” tillåtet för
vetenskapsmannen, men han bör dock veta, dii han
drar sina slutsatser, att begränsa
hypotesernas andel och åter sätta in fenomenen,
isolerade under analysen, i sin naturliga
omgivning.
Ingenting är mera uppbyggligt än att se
Karl Marx, under sina forskningar om
differentialräntans första form, behandla
”marknadspriset” som representeiande
”marknadsvärdet, bestämt av konkurrensen
på grundval av det kapitalistiska
produktionssättet”. Denna konkurrens, förklarar
han då, ”skapar ett -falskt socialt värde”.30
Ett verkligt socialt fenomen, som
konkurrensen, passar icke inom ramen av hans
teori. Marx behandlar fakta,
härstammande från detta fenomen, såsom varande av en
”falsk” natur.
Det är, tack vare att Marx vid varje steg
tar avstånd från verkligheten, som han icke
kan betraktas som en allvarlig
vetenskapsman.
I det hela har han varit en genial
dialektiker, som hade tänkt att skapa en
ekonomisk vetenskap.
Ttequiescat in pacel
Paris i september 1929.
1 Marx, Tliöorinn "fiber den Mehrwert, II, I,
Stuttgart 1905, sid. 12 och 16.
2 Se Marx, Das Kapital, band III, del II, kap.
XLIV, sid. 273, och även kap. XXXIX, sid. 194.
3 Das Kapital, loc. cit. kap. XLV, sid. 294—295.
4 Dos Kapital, loc. cit. sid. 295.
5 Ibid.
6 Loc. cit. sid. 297.
7 Loc. cit. sid. 287.
8 Ibid.
9 Loc. cit. Kap. XXXIX, sid. 189.
i» Loc. cit. Kap. XL, sid. 213.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
