Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE UNGA OCH DEN GAMLE. 11
jag, — nej tack du, sådant förbannadt krams
läser jag icke. När jag vill roa mig med läs-
ning, så har jag fru Lenngren och Ossian, och
det är allt hvad jag behöfver af den sorts lek-
tyrn ... Se det var snällt, mina söta flickor!»
sade generalen till Engel och Göthilda, som på
Hedvigs bedjande vinkar och blickar ändtligen
satt sig vid spelbordet; »och se nu ha vi gos-
sarne med! Nu kunna vi få ett ordentligt och
förnuftigt parti tok i gång ... Men hvad nu då”
Hvad är nu igen å färde?» Och morbror Her-
kules såg med en viss förskräckelse på Augu-
stin, som efter läsningen af en biljett, den en
betjent lemnade honom, reste sig ifrån sin plats
i det han sade:
»Jag ber morbror vara god ursäkta mig för
ett ögonblick; vi ha fått fremmande, en isländsk
eller dansk fröken Knutson, en konstnärinna med
ett vackert rykte, är i Stockholm och har re-
kommendationsbref till mig från min vän E. i
Köpenhamn. Hon bor helt nära här invid, och
om morbror och Hedvig tillåta, så för jag henne
hit i afton, om hon ej är deremot.» |
Ja vassera, ta henne hit med dig!» svarade
generalen, »hon är välkommen till vårt spelparti
och vår qvällsvard. Ar det ej så, Hedvig? —
Men kära du, var snart tillbaka, och roa dig
ej med att komplimentera och kurtisera der
borta. Det drar så förbannadt ut på tiden .-..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
