Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 SYSKONLIF.
Alla skall han sköta och alla skall han hjelpa»,
fortfor generalen brummande sedan Augustin gått
ut, »fan vet hur han skall räcka till ... Han
sliter väl ut sig på bara hjelpsamhet. Men det
kommer sig allt af den förbannade filantropien!
... Dumt! ... En Isländska! Hvad skall hon
här och göra? Och skieka så sent på aftonl...
I regnväder till! ... Om folk visste att sitta i
ro, Så ...»
Och så brummade generalen länge och väl
— eller illa, som det behagas.
Men när efter ungefär en half timmas för-
lopp Augustin inträdde med ett fruntimmer af
junonisk gestalt, oberoende, något stolt hållning,
hvars svarta drägt upphöjde hennes hvita hy och
ljusa lockar, då steg den gamle grefven upp,
gick emot främlingen och helsade henne med
den ridderliga artighet, som var honom egen
emot fruntimmer.
Hedvig välkomnade den nykomna med den
henne egna lugna hjertligheten, och då hon märkte
att främlingens hand darrade när hon fattade den,
omslöt hon den fastare i det hon bjöd henne en
plats bredvid sig. Oaktadt sin lugna, sjetfstän-
diga hållning, darrade Eagertha Knutson och var
blek vid alla de ögon, som nu fästades på henne
— generalens blixtrande, Ifvars något oförskämda,
Göthbildas svarta som det egyptiska mörkret. Men
när generalen artigt skämtande sade: »Oeh ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
