Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ös SYSKONLIF.
Ta mig i famnen nu, och stå icke och gapa,
som om jag inte vore slug. Jag är er morbror
Herkoles, hör ni! Kan ni få det uti er utan
tratt?!»
Sedan den första häpenheten var öfver, blefvo
de unga snart bekanta med den gamle, som de
ofta hört talas om, men ännu aldrig sett. Han
bodde i en af rikets norra provinser, hade va-
rit mycket missnöjd med sin systers giftermål,
och hade icke besökt hufvudstaden på mer än
. fem och tjugu år.
Han dröjde nu några dagar hos de fader-
och moderlösa, tog noga reda på husets affärer,
åhörde syskonens rådplägningar, och gaf akt på
huru de gingo ut på att så ställa, att de (sysko-
nen) icke skulle behöfva skiljas, utan kunde vara
tillsammans, men huru detta icke ville gå för
sig, af brist på tillgångar.
En dag tog han till ordet inom familjkon-
seljen och talade sålunda:
»Hör barn! Jag är en gammal man; har
hvarken hustru eller barn. Förmögenhet har
jag icke heller, som är värdt att tala om; men
Kunglig Majestät och kronan ger mig en heder-
lig pension, för risporna som jag fått i fält, och
litet har gubben sparat ihop sedan förra tider.
Jag har något mer än jag behöfver. Nu har jag
sett er barn, och ... jag tycker om er. Och
om ni tycka hälften så mycket om mig, så —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
