Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRODERN OCH SYSTERN. 635
Det var nu nära tretton år sedan denna stund;
och Maja hade allt sedan varit en pelare i hu-
set och syntes numera oskiljaktig från detta.
Figuren var allt ännu lika ograciös, men husets
sysslor — de sköttes så alldeles förträffligt, och
den starka kroppen, understödd af en stark hälsa,
syntes gjord att ”tumla om” med husgeråd, skur-
baljor, vedbördor m. m. och att sky ingenting
och stå ut med -allting. Och skrattet, det kom
väl alltid fram lika besynnerligt och mal å pro-
pos, vid alla möjliga tillfällen, men — aldrig
såg man på Majas ansigte en mulen min, ett
ovilligt uttryck — aldrig, och skrattet blef man
vand vid. Duktigt satte Maja hälarne i golfvet,
då hon gick i sina sysslor genom rummen, ja,
så att alla möbler smått darrade. Men se, j
sjukrummet, och då hon der passade upp och
skötte, då hördes inga hälar alls, då var Maja
så sakta i sina rörelser, så huld, så förträfflig,
så outtröttlig i sin omvårdnad, att ... ja, jag :
tviflar högligen att någon af gracerna kunnat
göra det så bra, och isynnerhet att den sjuka så
väl trifvits vid deras omvårdnad. Detta allt
kom deraf, att midt emot den der breda ryggen,
och midt uti den ograciösa figuren satt — ett
bjerta, så godt, så rent, så varmt och ädelsin-
nadt, som något, hvilket klappat i menniskobröst.
Och detta hjerta var fjedern i hennes varelses
urverk. Men detta gaf också en verklig gratie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
