Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 SYSKONLIPF.
åt hennes själ, och meddelade denna till hennes
tankar och gerningar. Denna själ lyste klar ur
hennes ögonpar, enda skönheten i hennes eljest
vanliga ansigte, och dettas trofasta, innerliga
blick och som tycktes läsa in i själen deras vilja,
som hon älskade — den blicken — blef ett ljus
i hemmet, i mer än ett afseende.
När Hedvigs mor dog, och Hedvig vid ännu
så unga år måste inträda i dennas ansvarsfulla
kall, svigtade i förstone hennes mod, och hon
kände sina krafter otillräckliga. Hon sade då
till Maja, som nu i två år varit i huset och
hvars värde hon lärt känna:
»Du, Maja, måste bli mitt stöd och min
hjelp, om jag skall kunna utföra hvad som ålig-
ger mig. Hjelp mig att tänka ut, huru vi skola
ställa till på bästa vis i huset, så att det må
kunna bli bra för alla, och så att det kan bära
sig. Och hjelp med ditt goda minne mitt dåliga
minne, och påminn mig hvad som skall göras
... Utan dig, Maja, kunde jag ej berga migl»...
Om man hade tillbjudit Maja guld och gröna
skogar, hade man icke så fästat henne, som med
dessa ord. Hon var af de gyllne själar, till hvilka
man kan förtro — äfven sin brist och svaghet
— utan fara. Och Hedvigs uppmaning blef ett
medel att hos Maja utveckla mången hos henne
slumrande kraft i förstånd och omdöme. Ifrån
denna stund voro familjens intressen hennes egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
