Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 920
ska, och det himmelska sänker i sorg som i
glädje öfver dem sin förklarande frid. Men när
man älskar en djefvul! ... När man vet sig gå
förlorad med henne, och ändå tusen gånger hellre
vill gå förlorad med henne, hellre vill taga hel-
vetet med henne, än utan henne himmelen och
alla dess saligheter ... se, Hedvig, det är kär-
lek! Och sådan är min!»
»Och — du är älskad tillbaka?» frågade
Hedvig.
Ifvar sprang upp, stampade och vred sina
händer, i det han utropade:
— »O, att jag visste det! ... att jag vore viss
derpå — då kunde jag gå under och jubla ...
då kunde jag kyssa dolken, som gaf mig döden!
,... Men att icke veta, att tvifla ... att känna
ormen, som tjusat, som stungit mig, slingra sig
undan, hal och kall ... o! det är ... afgrunds-
marter! Se, Hedvig, jag har trott på denna
qvinna mer än på dig, på mig, på Gud sjelf.
Jag såg i henne en ny uppenbarelse — såg den
fullkomliga, den fria qvinna, som St. Simon
anade och hans efterföljare sökte ... förgäfves.
Jag trodde mig ha funnit henne, och hon blef
min dag, min sol, mitt öga! Hela verlden såg
jag förklarad genom henne ... min och menni-
skornas nya framtid stråtande i morgonrodnaden
af en ny dag, en dag, hvars ljus hon var och
jag blef genom henne. Hon har mörknat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
