Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 SYSKONLIF.
med henne allt. Jag känner icke mer igen mig
sjelf. Hedvig! det finnes förfärliga väsen! De
tjusa, de locka som hafsfrun i sagan, lofva out-
sägliga saligheter och draga till sig sina älskare,
blott för att offra dem åt döden. De synas glö-
dande, fulla af mystisk eld, men inom dem är
kallt och tomt som i grafven. De äro sköna
och leende frammantill, men på ryggen äro de
leda troll! ... O1 hvarföre ha sådana fått så
underbar makt? O! jag känner mig bunden,
dragen och kan icke lösas mer! ... Hvirfveln
har re’n fattat mig, och jag måste gå under?»
»Men jag släpper dig icke, Ifvar!» utropade
Hedvig, omfattande honom. »Min älskade bror!
jag håller dig fast och skall strida om dig med
sjelfva helvetet. Du får ej, du skall ej gå
under!»
Gif mig då viljan att motstå! ... gif mig
blott hågen att vilja det! Men ack! ser du, Hed-
vig, det kommer åt mig en längtan ... ser du
detta bleka, blodiga hufvud ... jag ville vara
som detta, blott att det vore hennes verk, och
att hon på mig lade sin varma, sköna hand så
. så «.. Ack, min Gud!» ...
Ifvar tryckte sitt ansigte hårdt i sina hän-
der och grät öfverljudt. Hedvig blandade tyst
sina tårar med hans, utan att säga ett ord.
Detta lugnade ffvar. Han uppreste sig och
sade ömt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
