Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 SYSKONLIF.
blick af henne, och jag är hennes slaf mer än
någonsin! ... Jag wille att den is, på hvilken
jag går, bar eller brast. Detta tillstånd af oro,
af tvifvel och ovisshet är odrägligt!» ...
»Men, Ifvar, du skulle söka någon syssel-
sättning, någon förströelse, som kunde upptaga
dina tankar. fästa dig» ...
»Jag målar ju, du ser det. Jag försöker att
skrifva, att författa; men all min talang är borta
... Jag kan ingenting mer ... det ligger som
en tung åskhimmel öfver mig, som förlamar alla
mina krafter!» ... ;
Hedvig suckade. Hon kände sig rådlös för
detta tillstånd. Ändtligen sade hon:
»Derute är luften frisk och sval. Skola vi
icke låta den blåsa på oss, Ifvar? Jag ville
gerna göra en lång promenad i dag. Vill du ej
komma med mig?»
Ifvar samtyckte, nöjd att genom någon före-
vändning ryckas från sig sjelf och sina plågsam-
ma tankar. Han tog kappa och hatt, tände sin
cigarr, och snart vandrade de båda syskonen i
den stilla vinterluften, på den nyfallna snön, ut
åt Norrtull. Det unga slädföret hade lockat ut
en mängd slädfarande, som, med hvita nät flad-
drande öfver frustande hästar, bjellrade lustigt
fram vägen åt Stallmästargården; rackar, med
herre och fru insvepta i varma skinnkläder; små
snabba kappslädar med herre framför herre, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
