Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 101
»Förlåt, söta Hedvig! ... Jag vet att jag
oroar dig och jag skall kanske ofta oroa dig
ännu! ,.. Du ser i mig en skeppsbruten, som
ännu håller sig fast vid en planka, och stiger
och faller med den på vågorna. Ty jag är icke
alltid så här. Det är ibland bättre med mig;
det är stunder då jag hoppas, att hon är den-
samma, att blott ett sken, en villa bedrar mig
. «» att en ond dämon, något osaligt missför-
stånd trädt emellan oss, som måste, som skall
snart förskingras, och då ... Barmhertige him-
mel! då ... Och snart ... snart måste jag ha
visshet! ... Jag kan icke lefva så, som jag lef-
vat nu en tid! ... Hvilka odrägliga dagar och
nätter!» ...
»Du tror då att hon älskar en annan?» frå-
gade Hedvig.
»Jag misstänker det», sade Ifvar. »Grefve
B. vid franska legationen är ofta hos henne; han
är rik och snillrik, säger man. Jag vet blott
att han spelar högt och att hon ofta är med
honom på ett sätt ... för hvilket jag kunde hata
henne och ta lifvet af honom. Men hon beherr-
skar mig med sin stolthet, sina skenfagra ord,
hon påstår att hon älskar blott mig, men ...
hon tar ej emot mig så ofta som förr, och är
ej mer för mig densamma. Den falska! ... o!
att jag kunde rätt hata henne! ... Det är stun-
der då jag tycker att jag gör det. Men en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
