Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 1035
vuden. = Detta lugn, luftens friskhet, Hedvigs
milda ord och sinnelag verkade välgörande på
Ifvar. Det bittra, sönderslitna uttrycket i hans
ansigte öfvergick till ett af mild sorgsenhet.
De veko af vägen och gingo ett stycke upp
i skogen. Här, under höga tallar, sköt en liten
mossig stenhäll ut, erbjudande ett beqvämt säte.
Det gröna hvalfvet ofvantill hade hindrat snön
att tränga igenom på denna plats, och grön och
frisk låg här mossmattan på jorden. , Hedvig
satte sig ned på stenhällen. Ifvar kastade sig ned
på marken och lade sitt hufvud i hennes knä.
»Du blir kalll» sade hon orolig.
»Kall?» återtog Han, »ack, gifve Gud! Det
vore en hugsvalelse. I mig brinner, glöder det.
Den sköna, svalkande jJorden! Den som finge
bädda sig djupt, djupt ned i den! ... Gråter du
öfver mig, Hedvig? ... Eller är det en engel
der uppifrån? ... Gråt icke nu. Nu är det ej
farligt med mig. Nu är det lugnt! ... Hvad
skogen susar vackert! ... Här tror jag vi bygga
oss en hydda, långt ifrån alla menniskor. Jag
skulle hugga ved åt dig, bära vatten, arbeta ...
då kanske kunde jag bli menniska igen ... Men
det är två menniskor i mig; den ena god, varm,
vill alla varelser väl, och vill verka, lefva för
deras väl; den andra är egoist, flärdfull, häftig,
hämdfull, och de två kämpa inom mig ... på
lif och död. Men den onda får öfvertaget —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
