Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 SYSKONLIF
sen en tid känner jag det. Nu tiger han —
han sofver. Men jag vet att han är der, och
skall vakna åter.»
»Låt oss ej väcka honom! — låt honom
sofva!» sade Hedvig.
»Ja, till evig tid, om han vill!» sade Ifvar.
»Han ställer ibland till ett helvete åt mig. Jag
sjelf kunde sofva nu. Jag har ej sofvit på
många nätter ... Så lugnt som nu har jag ej
kännt det på länge ... Detta är en välsignad
plats, Hedvig!»
Och vaggad af furornas sus inslumrade verk-
ligen Ifvar, under det Hedvigs hand lekte med
hans mörka lockar.
Men blott få minuter räckte denna hvila.
Den stördes af ett vildt rop i skogen, vid hvil-
ket Ifvar hastigt sprang opp. Och syskonen sågo
en liten man i skinnkläder och spetsig skinn-
mössa taga ett språng från en klippa ned till
marken och med en pils snabbhet ila på sina
skidor in åt skogen.
»Det är en Lappi» sade Hedvig, »säkert en
al dem som nyligen kommit hit från Lappmar-
ken, för att göra kungen present af en renhjord.
Skola vi följa honom på spåren, Ifvar? Jag
skulle gerna vilja se renarne. Säkert beta de
här i skogen.»
Syskonen följde Lappens spår inåt skogen,
och det dröjde ej länge innan de fingo se en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
