Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 107
hjord af några och trettio renar, en del hvilande
"på snön, eo del sysselsatta att uppleta och afbeta
renmossan under den. I en bergsklyfta, öfver-
skuggad af höga furor, sutto de vaktande noma-
derna, små, groteska gestalter med tindrande
bruna ögon och mörkt, raggigt hår framstretande
under hufvudbonaderna.
Syskonen gåfvo sig i tal med dem. Lap-
parne voro af de så kallade svenska Lapparne.
hvilka bo mindre högt upp än de andra, och
som jemte sitt modersmål äfven tala svenska.
Hedvig beundrade deras granna, med silfver
utsydda bröstlappar, betraktade de många små
redskap som voro fästade vid bältet, hvilket de
buro kring lifvet, och bland hvilka voro deras
få toilettpjeser.
»Hvad har förmått er», frågade hon, »att
vandra en så lång väg med edra renar, bort
ifrån ert land?»
»Hvad?» svarade en af qvinnorna muntert
och energiskt, »skulle vi icke få ge en skänk åt
vår nya kung, då? Må tro han har många barn
att föda, han! Skulle inte hans barn i Lapp-
land få hjelpa honom med det, kanske? Och vår
väg skola vi nog hitta tillbaka, likasom vi hittat
vår väg hit!»
Finna ni er då väl i ert kalla land?» frå-
gade Hedvig en af karlarne, hvars blå ögon och
melankoliska uttryck icke liknade Lapparnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
