Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 109
Skulle vi icke taga emot den onda dagen
så väl som den goda?» sade Lappen. »Hvad
Gud gör, det är godt!»
Detta upprepade nu äfven de andra Lap-
parne.
»Man kommer ej ur fläcken med de men-
niskorna!» sade Ifvar otåligt. »Kan ni sjunga
något, godt folk ?»
Lapparne krusade litet, men läto öfvertala
sig, och den yngste af karlarne lät höra en ”rype-
säng”, i hvilken skogsfåglarnes, björnens och var-
gens läten härmades så omelodiskt som möj-
ligt; derefter sjöng en af qvinnorna en ”kärleks-
visa”, föga mera harmonisk. men i hviken dock
en melodi af ljuf, varm innerlighet bröt fram
lik en solstråle, ehuru flyktig som Lapplands
sommar, som kärlekens episod i deras inrökta,
mödosamma ’lif.
»Ni kan ju spå också?» sade Hedvig; »hvem
af er vill säga mig mitt öde?» Och hon räckte
fram sin hand.
»Nej, se en så vacker, hvit hand!» utropade
förtjust den unga sångaren, i det han fattade
Hedvigs hand i sina små, svartbruna händer.
»Är man något artig i Lappland?» sade If-
var, gaf Lappen en silfverpenning och bad ho-
nom spå ”fruntimret”.
Lappen betraktade handens linier och spådde:
”långt lif, mycken lycka, barn och blomma!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
