Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 SYSKONLIF.
»Spå nu den der herrn!» sade Hedvig, road
af de små menniskornas lif och uttryck. »Söta
Ifvar, gif din hand, för ro skull! Skada att icke
Göthilda är med ossl»
Ifvar räckte sin hand liknöjdt åt en af qvin-
norna, den som sjungit ”kärleksvisan”.
Hon, såg i handen uppmärksamt och länge,
men sedan sköt hon bort den och ville icke spå
honom.
»Hvad nu?» sade Ifvar nyfiken, »hvad är
det? Och hvarför vill du icke spå mig?»
Qvinnan skakade blott på hufvudet.
»Ser du då i min hand någonting så fasligt?»
sade Ifvar — »något olycksöde? Säg ut! jag är
icke oberedd. Vill du icke? Nå, så måste nå-
gon af de andra säga mig hvad det är.»
Men när Ifvar gaf sin hand åt de andra,
började qvinnan, som han först anlitat, att tala
häftigt och lifligt på lappska, tecknande i han-
den, och alla. Lapparne började härvid att tala
eller disputera — ty så lät det — på lappska,
men de kommo dock alla öfverens deruti, att
icke vilja spå Ifvar ur hans hand.
»Det var då kuriöst!» sade Ifvar,.i det han
aflägsnade sig med Hedvig, »Men hvad är det
jag sagt dig, Hedvig, om mitt olycksöde ?»
»Åh», sade Hedvig leende, men ändå inver-
tes ledsen åt utgången af experimentet för att
”roa” Ifvar, »derpå tror jag lika litet som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
