Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 1411
den lycka med barn och blomma, som de läste
fram ur min hand. Det är påtagligt tokeri.
Men, Ifvar, märkte du, huru trygga och på det
hela lyckliga dessa naturens styfbarn sågo ut?
Huru belåtna med sin lott!»
»Jan, sade Ifvar, »derföre ha de väl mest
att tacka sitt slöa eller petreficerade sinne. Det
är ett underligt förhållande med dessa nomadiska
och dock stationära slägten, som evigt draga om-
kring polkretsen och aldrig komma ur en viss
krets af stillastående begrepp.»
»Det är godt ändå, Ifvar», sade Hedvig,
»när dessa äro brutna ur helleberget, såsom åt-
skilligt af det de yttrade. Jag gladde mig just
åt deras fasta förtröstan, och att de i deras
långa vinternatt ha denna midnattssol att lysa
och värma sig vid.» |
»Det mörknar, Hedvig!» sade Ifvar dystert,
»låt oss skynda hem. Jag tror att himmeln fal-
ler på oss!»
Den tycktes verkligen sänka sig ned, och
snön begynte falla i mängd. Tysta gingo de
båda syskonen, sedan Hedvig fattat Ifvars hand,
tryckt den och kännt på dess vänliga återtryck-
ning att han icke var missnöjd med henne.
Det var middagsdags när de kommo hem.
Klockan var tre. Vid middagen spenderade
morbror Herkules vin, syster Hedvig till ära.
Ifvar drack glas på glas och sade icke ett ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
