Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 493
någonting mera ”galet”, något mera ”befängdt”
hade de aldrig hört. Augustin skrattade ända
till tårar: och äfven den melankoliske Ifvar må-
ste le. ”Tant Visen” är förtjust och säger den
ena gången efter den andra:
»Charmant! ... han är för rolig, den lilla
Bror! Hvad han är qvick!» |
Omkring en halftimma räckte talet, då den
talande, för att vidare utveckla sina åsigter, sade
sig vilja åskådliggöra dem genom tablåer i hand-
ling eller: handlande tablåer. Han bad om sina
åhörares samlade uppmärksamhet för den tafla,
han nu skulle uppvisa. »Man visste icke be-
stämdt, om den var efter Rafael eller efter
Hogartb».
Sällskapet log. Ridån drogs upp, och man
såg Hagar i öknen, sörjande öfver den af törst
försmäktande Ismael, som låg under en —
granrisbuske. Nära bredvid låg den tömda vat-
tenflaskan. Göthilda, oaktadt sin ungdom, var
i den österländska drägten en förträfflig Ha-
gar, energisk i uttrycket af sin smärta och för-
tvillan.
»Nej, se på min lilla solotopp, hur guds-
jemmerlig hon ser ut!» sade den gamle grefven,
i det han hetraktade henne. »Vore jag Gud fa-
der, så hjelpte jag henne prompt. Och hjelp
skall hon få; det står i Bibeln. Hvar tusan sö-
lar engeln?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
