Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49214 SYSKONLIF.
På Ismaels gestalt hvila de flesta blickarne.
Det barnsliga uttrycket och det af tåligt lidande
i det fina, intagande ansigtet var oemotståndligt
rörande. |
Uno tycktes finna det så, Böjd framåt, be-
traktade han barnet (det var Engel) med en
djup, men sorglig uppmärksamhet. Hans an-
sigte blef blekt dervid, såsom hade han sett nå-
gon sorglig verklighet.
»Attention!» ropade den resande konstnärn,
»nu kommer det nya, det ovanliga!» Taflans
fond rörde sig, himmeln tycktes öppna sig
("byggmästarns” mästerstycke) och en engel steg
ned på ett lysande moln.
Men antingen nu byggmästarn och machini-
sten släppte ned molnet för hastigt, eller att ett
rep gick sönder, eller att engeln blef yr i huf-
vudet, men visst är att den förlorade balansen,
höll på att komma ned till jorden hastigare än
som var ämnadt, tog sig i förskräckelsen fast i
himmeln på ett sätt, som förorsakade att hela
molnhimmeln störtade ned och skulle ba begraf-
vit den döende Ismael, om icke Uno, snabbare
än blixten, hade störtat fram på teatern, fattat
barnet i sina armar och burit det ur förstörel-
sen, i hvilken nu den olyckliga engeln, kadetten
AP 34, tumlade om med moln, lampor, draperier
och Hagar, som förskräckt och förtretad ämnade
öppna sin mun till ordspråk, då hon i detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
