Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 SYSKONLIF.
vet med stort buller, och detta bröt tvärt af ge-
neralens utfall.
Han tvärstannade, alldeles förbluffad, stir-
rade häpen och halft förskräckt på flickan, som
fortfor att vända ut och in på ögonen och se all-
deles besatt ut.
Engel grät. Hedvig sökte lugna generalen
och gick emellan honom oeh kadetterna. Au-
gustin tog Göthilda i armen, skakade henne dug-
tigt i det han sade: »Göthilda! fy då! Göthildal»
Bror fick tag i vattenkarafinen, som hade
varit så hederlig och hållit, och stjelpte ut åter-
stoden af vattnet öfver systern.
Serafina och Mina lägo här och der halft
alsvimmade. Ifvar stred med onkel Urbanus,
som hade fått tag. i honom och höll honom fast.
Det var en allmän villervalla.
Men småningom lugnades den. General Her-
kules sade aldrig ord mera, men gick mörk och
förståmd med stora steg fram och tillbaka på
golfvet.
Kadetterna retirerade i en fönstersmyg, satte
der sina hufvuden tillhopa med Göthildas och
sågo hemska ut. Häåren stodo på ända. Göthilda
hördes säga:
Ja, hade jag inte uppoftrat mig för er och
blifvit besatt, så» ... .
Någonting förskräckligt lemnades att ana.
All möjlig skrattlust syntes vara rent af borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
