Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 | IYSKONLIF.
dw’ släpp då ätt, som: Augustin, halfqväfvas af
gäspningar. Tant Visen sof. Stadckärsikadettör!
Skratta tordes de icke; sofva ej heller;” de Hade
ej lust med någotdera. De sutto och pinades
och hoppades på efterpjesen. Men se, dök kom
aldrig, så lång var den dramatiska afhandflingen.
Men” så kom då qvällsvarden. Och den är all-
tid en tröst. Och så blef det slut ’pä"den” al
tonen. | bok
När kadetterna gingo fram och" bäögade
för generalen, klappade han dem på deras” hu
vuden, drog dem något litet i håret , Li ter hätt
halft hotande, halft skämtande sade: OP
Pojkar! pojkar!» oe fa
Men vidare sade han icke, ochi de skyldiga
aftågade, förtjusta « att ha sluppit en" ”spåttaKanse
lexa. Rör
När Jarl Herkules steg fram och gjorde sin
bock — han hade tender föregående katäströf
hållit en: förträffiig eontenans — sade generalen:
skom hit du!» strök luggen ur pannan på Hö
nom; lade handen på hans hufvud och lutade
det tillbaka, i det han skarpt betraktdde hans
anletsdrag. Gossen rodnade starkt dervid och
blef vacker. Länge och uppmärksamt såg gene-
ralen: så på honom, och när han slutligen lät
honom gå, utan att säga ett ord, hängde vid
hans ögonlock ett par stora tårar. dem han
slängde bort med handen. Arns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
