Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA FÖRELÄSNINGEN. 145
Generalen blef ensam med Hedvig och Au-
gustin. Han gick vanligen tidigt till sängs, men
tycktes nu ha glömt sig qvar hos dem, och satt
tyst försänkt i tankar.
Hedvig, som gerna ville se honom glad igen,
satte sig bredvid honom och sade några hjertliga
ord till ursäkt för hvad som händt denna afton.
Men han afbröt henne sägande: »Strunt, kära
barn! Det är öfver nu. Och inte må ni tro att
jag är längre ond öfver den strunten. Ungdom
är ungdom. Och jag vet hur man då kan vara
till mods. Jag har sjelf varit ung. Nej, men
nu förargar jag mig på mig sjelf, att det gamla
blodet ännu skall kunna koka så förbannadt-
Det kan förarga mig att jag vid nära sjuttio års
ålder icke skall ha mera välde öfver mig sjelf,
och att så’na der pojkbytingar skola få se att. ...
det är för rasande. Och mer än någon annan
borde ändå jag veta att hålla besten i sinnet i
styr, ty jag vet hvad ondt han kan göra om han
slipper rätt lös. Jag vet att han kan låta en
göra hvad man sedan för sitt lif ville ha ogjordt,
Ja, hvad som sedan står som ett spöke för en
hela lifvet igenom.
»Jag vill tala om det för er barn hvad jag
har på mitt samvete, jag vill säga er det, ty —
det skall göra mig lättare i sinnet i afton. Ser
ni — jag hade en bror, endast en halfbror, men
Syskonmkif. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
