Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA FÖRELÄSNINGEN. 1231
. »Och när vi för sista gången stodo tillsam-
mans, i ledet vid Björneborgs regemente, och
vår befälhafvare v. Döbeln tog afsked af oss —
ren regementet stod i sluten fyrkant, han midt
uti denna, i sin grå, blodbestänkta öfverrock
och talade till oss ord, varma som glödande ku-
dor. — det, var en stund!... Intet öga var torrt,
meh’ i mig brann det som ) sjudande lågor; och
när. generalen slutat att tala och blottade: sitt
ARP,
Täktes, — och fanfarerna ”Nödo, - — då såg jag
på. min bror. Han räckte mig handen. ’ "Men
jag vände mig bort i mitt bjertas bitterhet! ’ .’i.
Barn! Jag har ej sett honom sedan. Det är nu
öfver trettio år .... Såret som jag gaf honom
är längesedan Jäkt. Men såret som han gaf
mig, — det skall blöda till dess jag ligger stel
soch kall i jorden. Det sitter ända i märgen af
ilen.- Ja, barn, jag kan än i dag icke förlåta
"honom att han gick öfver på den ryska sidan;
fast det. ej skedde på förrädarevis, det må Gud
veta, och fast jag vet att hvar han är, så ver-
kar han för bvad som är godt och rätt, och fast
jag tackar Gud alla dar af mitt lif att han be-
varade mig ifrån att begå ett brodermord.’” Men
ingen menniska har jag älskat så som honom, och
ingen menniska har gjort mig så ondt: Han har
satt split emellan mig och mitt. bättre sjelf; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
