Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 SYSKONLI?.
mer emellan oss så som det hade varit. Våra
svärd hade korsat hvarandra. Det var lappri.
Men våra öfvertygelser hade skiljt sig. Det var
för alltid. Och hjertrötterna sutto så fast i dem
att de — sletos äfven åtskiljs, fast det gjorde
ondt. Jag ville ej älska ryssarnes vän. Icke
derföre att jag hatade fienden. Den hade tappra
män bland sig; och hvem kan hata de tappra?! —
Ädelmodiga fanns der också. Och vår tappre
fältherre Björnstjerna hade troligen längesedan
strukit med, om icke den ryske öfverste Kulneff
i.ren beundran öfver den oförvägenhet, méd hvil-
ken han vågade sitt lif i affären vid Siikajocki,
hade befallt de sina att icke skjuta på honom; —
ett ädelmod, som för öfrigt Adlercreuts veder-
gällde, då han befallte sitt folk att skona Kul-
neffs lif. Och mången gång under stillestånden
gingo svenska och ryska officerare tillsammans
och tömde fredligt bålar med hvarandra, och
gåfvo hvarandra i muntert lag handen på att de
skulle nedergöra hvarandra med det första, och
ingingo vad derpå, som de förlorande skulle be-
tala. med nya bålar. Jag var sjelf med på så-
dana kalaser, ty sådant sinnelag tycker jag om i
krig.
»Men att bli rysk undersåte, det kunde icke
falla mig in. Och jag kunde ej förlåta min bror
att icke tänka häri som jag, och att icke röras
af min sorg och mina böner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
