Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1856 "230 SEAKONLP.
toflor &t bröderna. Så gömde hönm’”Dbäst dået plåg-
samt klappande’ hjertat, ögonén sotn:’jemt ville
”fyllavsig med tårar. Och intet ögonblick af ’då-
;tigt eller retligt lynne röjde för någon ’att: den
unga flickan kände sig olycklig: ert ror
Det är något heligt, något djapt rörande i
ett tyst och tåligt lidande. af denna art. : Engels
syskon kände det så. Och ingen vidrörde hen-
nes hjertas "hemlighet. ’ Man omgaf henne med
stilla kärlek, sökte skaffa henne förströelser,
och allt emellanåt narrade Göthilda henne att
skratta.
En afton — unga låsarinna, är du vaken?
Följer du med? — en afton eller rättare, en
eftermiddag, satt Engel vid sin sybåge ensam i
"förmaket. Det var blifvet skumt. Synålen hade
fallit ur Engels -hand, och hufvudet sjönk ner
"mot handen under det några vissna blommor från
syrénbusken i fönstret föllo ned’på hennes hår
"öeh hennes båge. ANt var således i fallande.
’Afven Engels mod. ’Hor sjönk i sorgliga tankar
och tyckte att det skulle vara skönt att få ——
’dö. Unga :menniskor tycka ofta så. Gamla der-
” emot sällan. ’Men ’under det den unga fliekan så
satt nedböjd, reste sig i henne det friska svenska
sinnet, ’: som aldrig låter sig länge nedtryckas,
"utan såsom Julnissen "bäst mar stjelper" omkull
"den "Står "upprätt ’och »aplombx gen, och det
sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
