Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 . SYSKONLIF.
ville att jag blindt skulle tro förde mig till otro,
och hade kunnat föra mig till — jag vet icke
hvilka andliga vildmarker! ... Men jag blef räd-
dad på en annan väg. Jag begynte vid denna
tid göra fotvandringar i mitt eget land och i an-
dra länder; under dessa vaknade jag till nytt
lif. Vandrande på den sköna, blomklädda jorden,
kännande vårens vind smeka allt lefvande, och
solen omfamna, upplysa alla väsen, uppstego hos
mig tankar om harmoni och skönhet, såsom ska-
pelsens grundlagar, och blickande ned i mitt eget
bröst fann jag der fordringar på godhet och skön-
het, som jag igenkände för mitt väsens grund-
lagar, och dem jag blott behöfde lyda för att bli
lycklig, och lyckliggörande för andra, med ett
ord uppfylla mitt väsens bestämmelse! Så ord-
nade sig småningom min lifsåsigt. Och denna
åsigt, är den väl ond eller mörk.»
» Nej, Uno,» svarade Hedvig, »jag finner den
ej så, men — är den tillräcklig? ack! jag ser
fullt al mörka nejder i lifvet, dit dess ljus ej hin-
ner.» —
»Jag nekar ej att så kan vara!» sade Uno,
»men vid det ljus jag funnit och erkänt måste
jag hålla mig; — allt annat är mig ovisst, —
det är för mig ej till. Jag vet att hvad jag kal-
lar mitt ljus anses af många för mörker, och
att ... Engel ser det så. Jag har derföre —
du vet det Hedvig — länge tvekat att öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
