Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 SYSKONLIF.
djupare styrka — »är det så, att hennes lycka
hennes oskyldiga glädje kan lida af en förening
med mig, att hvad ni kalla mitt mörker kan ka-
sta sin skugga öfver henne, då . . ja, då bör jag
vara den första att påkalla en skiljsmässa. Och
huru kan jag neka till att icke förhållanden kunna
inträffa i hvilka hon kan behöfva en ljusare tro
än min, en blick i den himmel, som jag ej ser
öppen, ett stöd och ett hopp som den starke ej
behöfver. Ar det så att hennes lycka vid mitt
bröst skulle stå i fara, — då skall jag slita henne
från mitt hjerta om ock detta...»
Han teg öfverväldigad. Tyst och blek gick
han några slag häftigt på golfvet, stadnade sedan
i det han mera fattad återtog:
»Men hvarföre blott se, blott tänka på min
inverkan på henne? Hvarföre icke tänka på hen-
nes inverkan på mig? Djupa äro kärlekens my-
sterier! . . När själ gjuter sig i själ, hjerta uti
hjerta, ande i ande, då ske ofta underliga ting.
Ingen kan beräkna dem. Och ligger sanning i
Engels tro, — kanske kan den bli mig klar, bli
mig en visshet genom ’ henne. Om ett väsen
finnes, som är sanningen och kärleken sjelf, —
måste han icke låta finna sig af dem som söka
honom i allvar och sanning?! — Och om han
ej finnes, och om lifvet är inskränkt till denna
korta jordetid, — är det ej ändå skönt att för-
ena sig i kärlek, att göra hvarandra lyckliga me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
