Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRÄNDRING. 1753
dan den räcker? men nej! ...jag får ej, jag bör
ej öfvertala! jag vill ej vara egoist. Ni känner
mig nu. Besluten i frihet. Engel är fril . . .»
»Det är för andra gången i mitt lif som jag
hör liknande ord!» sade Hedvig efter ett stilla
eftersinnande. »Jag hörde dem för några år till-
baka, af ett fruntimmer — min vän. Afven hon
hade ingen tro på de sanningar, som både Hed-
ningar och Christna anse för lifvets högsta och
skönaste, och hon dog utan hopp om ett lif ef-
ter döden. Hennes dödsbädd var sorglig, men
hennes lefnad! . . . Haru sann, huru christlig,
huru genomträngd var den ej af den renaste kär-
leksanda! Hvad kunde hon ej göra och lida för
medmenniskor; huru outtröttlig, huru stark och
tålig der det gällde att hjelpa, att förbättra en
felande, en fallen like! Och hennes vänskap, huru
öm och trofast var ej den! Huru ren var ej hen-
nes sanningskärlek huru sann hennes Almjukhet
för allt högt och heligt! ... »Ack! om hon och
de som likna henne ieke inkomma i himmelri-
ket så ... vet jag icke hvilka kunna göra det.
Men hon, och några andra som jag känt, ha kom-
mit mig att tänka, att det finnes en tro, en hem-
lig gudsdyrkan i menniskors hjertan, som verkar
skiljd ifrån deras medvetande derom, och drager
och leder dem utan att de förstå det sjelfva. Så-
dana menniskor kunna förtjena den allra högsta
aktning och beundran, kärlek, men ... jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
