Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4296 SYSKONLIF.
fått lika godt eller värre igen. Fåfängt sökte
Göthilda lugna honom med ordspråket — ara-
biskt tror jag —: »man kastar blott sten på träd,
som äro rika på frukt.» Och Augustin med det
gammal-nordiska:
»tidt viker den bättre
när den sämre slår!»
Ifvar ville icke låta lugna eller säga sig, han
ville slåss, ville ha rätt och nedergöra motstån-
darne, åtminstone med ovettets makt, och så kom
han hastigt att stå på den orätta sidan af saken,
och fick tadel af vänner som af ovänner.
Ifvar kände sin orätt, men blef deraf ännu
mer förbittrad. Med ett ord det var denna tid
en vändning uti Ifvars lif sådan den inträffar för
mången menniska då man känner att det — —
går galet. ”Gäår åt helvetet!” tänkte Ifvar för sig.
I stunder, då han rätt lifligt kände detta, då
han ej visste hvad han skulle göra af sig sjelf
och den börda, som tryckte honom, den smärta
som sönderslet honom, då sökte han upp Hed-
vig, och der hos henne, i ”helgedomen”, utgöt
han sitt raseri mot den han älskade, mot verl-
den och menniskorna mot lifvet och stundom äf-
ven mot dess skapare. Men der blott också fann
han hugsvalelse, ja, der också, hade han ibland
stunder af underligt lugn och plågfrihet.
I vissa själslidanden liksom i vissa kropps-
sjukdomar äro paroxysmer då plågan ansätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
