Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGOR. 197
och herrskar dämoniskt, och mellanskåf då den
somnar in, då den olycklige får hvila, ja, då lif-
vet ler i hans själ, som solen i den regnfulla
skyn. Så var det för Saul, så för Orestes, så
är det för månget jordens barn ännu i dag, och
så var det för stackars Ifvar. Och såsom furierna
blott veko från den grekiska ynglingen i den he-
liga lund der systern var prestinna, så var det
blott nära Hedvig, som de demoner af svartsjuka
och misströstan, som söndersleto Ifvar, stundom
lemhade honom i fred.
I sådane stunder var Ifvar älskvärd och ta-
lade sköna ord.
» Hvad din närvaro är ljuflig, Hedvig!» sade
han ibland, »din ande, din röst, din blick är som
en sång, som tjusar ormarna i mitt bröst. Nu
söfva del... Jag känner intet ondt. Gud ske
lof för denna stund!... Får jag luta mitt huf-
vud mot dig?... det går ut frid ifrån dig...
Ack det är godt. Du är som fru ”Minnetrost”,
Hedvig, i Zauberring, hon med de månskensklara
ögonen, och liljorna, som ingåfvo så ljuflig frid.
Hvad jag tyckte om den sagan när jag läste den.
Vakande eller sofvande drömde jag mig i den
borgen, under dessa liljor, dessa ögons trollmakt.
Och nu — — är jag ju der. Rör dig icke, Hed-
vig!... Låt oss vara stilla stilla ..., så att för-
trollningen icke brytes och de onde andarne slippa
lös...; Jag kunde somna nu, — jag har ej sof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
