Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 SYSKONÉIP.
skumma, oroliga jorden. Och när Hedvig läste
för honom derom ur de heliga skrifterna, då lyss-
nade han och kunde förtjust säga:
»Hvad det är vackert!... Huru stort och
fullkomligt!» Men dessa ljusningar räckte icke
länge, och efterlemnade intet sken då de mörka
stunderna kommo, och Ifvars ande rycktes ned
i hvirfveln af hans lidelser. När Ifvar fattades
så af svartsjukans och hatets qval, var han ofta
som en ursinnig, sprang omkring i rummet och
vred sina händer, under de häftigaste förbannel-
ser mot den qvinna som bedrog honom, de vän-
ner som försköto honom. Han törstade efter
deras hjertblod. I andra stunder försjönk. han i
det dystraste grubbel öfver sig sjelf och lifvet,
och talade på hela timmar icke ett ord. Blodet ’
rusade då häftigt åt hans hufvud, och det var
stunder då han syntes nära vansinne.
»Du måste resa, Ifvar, du måste bort här-
ifrån!» sade till honom en dag Hedvig, förskräckt
öfver hans tillstånd. »Du går under på detta!»
»Ja,» svarade Ifvar, »jag känner det, jag går
under! men resa? — Hvart? hvar är det para-
dis på jorden, från hvilket jag icke skulle längta
tillbaka till hennes fötter. om ock för att å nyo
sparkas, misshandlas! . .-.»
»Men Ifvar! Du är för ädel, för god att så
nedsjunkal!... Du kan ej vara en slaf af det du
föraktar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
