Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUSGOR. 499
i »Ja, när! men när blir det, — och — —
huru? Ack Hedvigl...»
»En gång, helt visst blir det, Ifvar; en gång,
och inte så långt bort. Ackl! jag har sett så
mycket mörker. ljusna, så mången kamp gå öf-
ver; jag kan inte misströsta för dig.»
Ach nu berättade Hedvig mången historia,
som bon sett föregå uti menniskobröst eller i
de tysta hemmen; och hona lät brodern äfven se
in i henoes eget hjerta, 9e dess tysta kamp och
buru den var öfvervunner. Det gjorde Ifvar
godt att höra am andras sorg och etrider, (detta
är vanligt för menniskan i sin nöd, och icke så
ondt heller, som det ser ut. Hon får sällskap,
kamrater i nöden; — står ej mer så ensam på
olycksklippan, det är allt! —) och när han såg
in i systerans egen själ, såg huru hon älskat och
försakat, och hoppades på jorden så litet glädje
för sig sjelf, och ändå var så god och glad för
andra; — då kom en välgörande beundran öf-
ver Ifvars hjerta. Och mången gång låg han
långa stunder stilla på knä framför systern, hål-
lande hennes hand emellan sina och seende djupt
in i hennes milda, lugna, kärleksfulla ögon, som hvi-
lade på honom som månens strålar öfver ett upp-
rördt haf och gjöto fridens olja i hans känslors svall.
I sådana stunder var väl ock Ifvar tillgäng-
lig för religionens ord och upplyftande utsigter,
för den verld af ljus som de hvälft öfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
