Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 SYSKONLIE .
tillhöra mig, gifta sig med mig, som hon säger,
då jag hunnit förvärfva mig en mera oberoende
lefnadsställning. Det är ju möjligt att detta är
så, att blott mina svartsjuka ögon ha skuldetr,
att mina fordringar varit för stora, för orimliga
på en natur sådan som hennes. Ja, det är mig
ibland omöjligt att tro att hon är den djefvul,
som hon vore, om hon blott lockat mig för att
— — leda mig till dårskaper, leka med -mig och
sedan -.- — kasta bort mig för en rikare och för-
nämare. Jag kan icke tro det, och jag bör åt-
minstone veta det med visshet, innan:. . <«
»Innan hvad? Ifvarl»
»Innan jag... reser, eller åtminstone lem-
nar henne och dig och... allt! o Hedvig! o min
söta, goda syster! om detta tar den olyckliga ut-
gång som jag förutser, så .. försvara mitt minne!
Säg åt menniskorna att jag icke var så dålig, så
gudlös som det synes; att jag en gång var god
och ville det goda, . . . men nej! säg ingenting; . ..
det är icke värdt!... Hvad frågar jag efter men-
niskors omdöme när... låt dem säga hvad de
vilja! Håll blott af mig du och... förlåt mig
om du kan det.»
Och syskonen greto tillsammans.
Ibland retade sig Ifvar på sjelfva trösten och
hoppet som bjöds honom.
»Försök icke att trösta mig, Hedvig,» sade
han då otåligt, »och tro icke att jag kan hjelpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
