Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGOR, 203
Proponera mig aldrig att jaga björnar med mor-
bror. Herkules, ty då skjuter jag antingen honom
eller. mig sjelf. Och predika icke heller för mig,
Hedvig, ty det. tål jag icke. Det rätta och för-
nuftiga — eller hvad verlden kallar så — vet
Jag lika väl som någon. Men jag har ingen vilja,
ingen håg dertill; Och det här dygdiga, aktnings-
värda folket, som jag ser gå fram och tillbaka i
verlden sem träbeläten, ge mig heller ingen smak
derför. De äro, odrägliga; jag önskar dem alle-
sammans åt helvetet!»
»Och. mig med!» sade Hedvig leende, i det
hon sökte ge en skämtsam vändning åt Ifvars
desperation.
»Oeh dig... nej icke dig med; ty du är
ändå den. bästa af bela tutten! och du. . förlåter
ju din stackars bror!»
Och Hedvigs hand var äter sluten uti If-
vars, och hennes milda ögon lyste på honom, så
varmt och hvilande.
»Och dina stora, sköna tankar, Ifvar! dina
tankar för dina medmenniskors, för de fattigas
och betrycktas väll» sade Hedvig, ibland — »du
måste lefva, du måste rycka upp dig för dem!
Den som har. något så stort och godt för sig, kan
ej, får ej gå under för någon enskilt olyckal...»
»Jag förstår dig väl, Hedvig, sade Ifvar dy-
stert,, men detta är också — förgäfves. Min
vilja har varit god och varm, — jag vet att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
