Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGOR. 203
lingar” kalla vi dem, och gå liknöjdt förbi, och
betänka: icke att de en gång voro unga, happ-
fulla, till dess, ... man säger att det var deras
eget fel, att de voro svaga, att de läto förleda
sig, o. 8. v.; men, Hedvig, menniskonaturerna äro
förunderligt olika, och de menniskor finnas, som
synas vara gjorda att förolyckas!... Hur olika
äro ieke vi tre bröder! Der är Augustin, en själ
nästan utan skuggor, lysande af tro och kärlek.
Der är Bror, en stadig och lustig ture på en
gång, som vår herre måtte ha skapati ett ögon-
blick af godt humör, som arbetar som en häst
på sitt kontor, ’med sina räkenböcker, och så
dansar sin galopp så att svetten ryker af honom
och hårtestarne stå i vädret! Hur kunna sådana
menniskor annat bli än lyckliga? Och der är nu
jag, med min eviga oro, med mina stora begär
till något stort och fullkomligt, och min inre
vanmagt. Jag är som vågen, som stormar uppåt
för att kyssa himlen och som ständigt återkastas
i afgrunden. O Hedvig! jag har drömt en skön
dröm ; — det var en gyllne morgonrodnad då
jag gick fram i lifvet, och trodde allt godt och
hoppades allt, men... nu har jag vaknat, och
den — är försvunnen! jag har ärligt frågat mig
hur jag skall bära det tunga, färglösa, glädjelösa
lif, som väntar mig härefter, hur jag skall bära
mig åt för atticke bli en börda för andra såsom
för mig sjelf. Och jag finner intet svar härpå . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
