Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 SYSKONLIE.
»Låt tiden tala, Ifvar, tiden eller — -— Gud!
Han skall lära oss det. Han kan vända ondt
till godt, och kanske, ja, jag anar det ibland,
att denna olycka kan bli till din lycka en gång!
»Hur orimligt!» sade Ifvar otåligt, »nej bä-
sta lycka, som nu kunde hända mig, vore. en
snar död.»
Ibland lät Hedvig Ifvar tala och spå sin
undergång, utan att svara ett ord till tröst; hon
endast grät stilla öfver bonom, och denna kär-
leksdagg svalkade febern i hans själ; och Hed-
vigs tro om honom och hans framtid var honom
ändå ett litet ljus i den mörka natten.
När insekten går igenom sina förvandlingar,
ses han ofta mycket kämpa, mycket lida, —
och det händer äfven att han förgås under för-
vandlingsprocessen. Genomgås den lyckligt, så
framstår’ han i en förherrligad gestalt. Det är
icke annorlunda med mennisko-insekten, (ska-
pelsens herre, förlåt!) Och godt är när i för-
vandlingens timma en kärleksfull blick följer
. kampen, vakar och lyser öfver den, som solstrå-
len varm och klar, ty det — — hjelper igenom!
Ifvars olyckliga sinnesstämning och vilda
utbrott denna tid inverkade djupt på Hedvig,
störde hennes dagars frid och hennes nätters ro,
men allt innerligare fästade hon sig derunder
vid den olyckliga brodern, hvars enda förtrogna
och tröst hon var, och hon var outtröttlig i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
