Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 SYSKONLIF.
HVAD MAN SADE I FAMILJEN OM IF VAR.
Engel sade — intet, men hon grät när hon såg
Ifvar se så förstörd ut, och när hon såg Hedvig
gråta. Men hennes eget lif, så fullt af kärle-
kens solsken, upptog för mycket af hennes tan-
kar för att hon kunde fullt dyka ned i ett elän-
de, som hon i alla fall blott halft kände. Hon
var dessutom vid den ålder och i den sinnes-
stämning, då man ”hoppas allting”. Hon kunde
ej begripa att icke det snart skulle bli bra med
Ifvar.
Göthilda tog saken tragiskt — emellanåt,
kallade Ifvar ”vår Erik den fjortonde, vår prins
Hamlet,” och tänkte sig ohyggliga saker. Emel-
lanåt tog hon ”saken kallt,” och föreslog att Ifvar
skulle sättas i pension: hos onkel Urbanus för att
lära sig att bli förnöjsam och lycklig. Ibland
ville hon frappera honom på något stort sätt! —
en jordbäfning, ett regn af månstenar skulle ha
kommit mycket till pass. Hon funderade äfven
på om hon sjelf skulle uppoffra sig för honom,
hoppa i norrström midt för hans ögon eller gå
till den ”horribla Hortense” och skrämma lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
