Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGOR. 207
bemödanden att hugsvala och förströ honom,
och försmådde dertill inga, äfven de barnsligaste
medel.
Det var olyckligt att Ifvar icke bodde i hu-
set, ty då hade Hedvig haft lättare att vaka öf-
ver honom; men nu var det ofta svårt att kom-
ma åt honom. Mången dag kom han alls icke
hem. Men kom ej Ifvar till Hedvig, så gick
Hedvig till Ifvar, om än helt sent på aftonen;
och hvarken storm eller snö eller mörker hin-
drade henne derifrån, icke heller Ifvars stundom
hårda och bortstötande ord. Allt fördrog hon
med kärlekens värdighet och outtröttliga saktmod.
O godheten! det finnes i verlden så mycket
talang, skarpsinnighet, klokhet, qvickhet, geniali-
tet, virtuositet, men godhet — äkta, enkel, gu-
domlig godhet!! — Hvar finnes den? Balder är
död. Den gode är död! derföre gråta ännu alla
väsen så många bittra tårar. Det vore ej så om
godheten vore väldig på jorden. Dock, vill du
veta hvarföre vissa menniskor äro mera älskade
än andra, medan de lefva, mera sörjda och sak-
nade när de gå hädan, så blir svaret att de voro
”så goda!” att de mera än andra närmade sig
urbilden af det väsen, med hvilket den gyllne ål-
dern förgick, med hvilket den åter skall komma
till jorden.
Men hvad sade väl de öfriga i familien om
Ifvar och hans tillstånd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
